Helsingborgs-Posten – 30 januari 1866, sida 2

den gamle sextioärige Georg sprang så häftigt upp på sina fötter, som vore han en yngling kring tjugo år. Carlisle har gått öfver? ropade han, fäktande med händerna i luften. Min Gud, hur är detta möjligt? Carlisle, det fasta Carlisle, på hvars trohet jag obetingadt trodde mig kunna lita! Underrättelsen är måhända falsk, sökte baronen af Wischoten trösta den tydligen på det högsta alarmerade konungen. llar ni kanske förgätit, att det var jag, som bragte underrättelsen ? utbrast hertigen af Cumberland uppfarande och fixerade baronen med föraktfullt högmod. Hen du kunde ju möjligtvis hafva blifvit bedragen, min son, ropade konungen, som hängde fast vid detta hopp, som en drunknande vid ett halmstrå. -Mina ministrar måste dock först hafva fått underrättelsen, om den vore sann.? ÅEders Majestät kan nu tillräckligt öfvertyga sig, huru förträffligt edra ministrar aro beljenade. De sofva, under det jag vakar.lAIlvem bragte underrättelsen? Jag vill se och tala vid den mannen, ropade nu konungen, som på en gång tycktes hafva kommit till ett fast beslut. Det är major Campbell, som tillryggalagt den långa vägen till häst på två gånger tjugofyra timmar, svarade hertigen. lsan står derute i förmaket och väntar på Ers Majestäts befallning. Men jag måste göra uppmärksam på, alt majorens drägt -— han kom för fem minuter sedan och kunde icke hinna ömsa kläder... Hvad betyder kläder, hvad drägt afbröt honom Georg I häftigt, i det han full af otålighet stampade med fötterna. Hit in med mannen, jag vill hafva visshel! Ögonblickligen öppnade hertigen af Cumberland slygeldörrarne med egen hand och vinkade åt major Alick Campbell, ty denne och ingen annan var öfverbringaren af jobsposten. Naturligtvis frågade konungen honom efter alla detaljer, men Alick kunde gifva den noggrannaste underrättelse, ty han ha