Helsingborgs-Posten – 23 januari 1866, sida 3

Mr FvVJItt stttuCL JÖT DI(TULI. Utlandet. Amiral Parejas sjelsmord. — Frankrike och Nordamerika: hotande note af Seward. — Dublin i belägringstillstånd. För någon tid sedan bragte telegrafen underrättelse om, alt chefen för den mot Chili opererande spanska eskadern, amiral Pareja, begått sjelsmord. Underrättelsen motsades i början men har sednare blifvit fullkomligt bekräftad. Den olyckliga händelsen tilldrog sig ombord på fregalleu Villa de Madrid, som bar amiralens flagg. Det var öfverdrifven mililärisk hederskänsla, som förmådde denne tappre och aktade officer all bära hand på sig sjelf. Enligt hvad det berättas, skall underrättelsen om, att den spanska gocetten Covadonga blifvit taxen af chileniska korvetten Esmaralda, hafva försatt amiralen i sådan förtviflan, att ingen förmådde lugna honom. Förgäfves föreställde honom hans stabsoskicerare, att förlusten var utan betydenhet att det spanska skeppet endast haft tvenne kanoner, då deremot det chilemiska hade aderton, och att dessutom Covadonga blifvit ösfverrumplal — ingenting kunde ställa honom tillfreds, han ansåg sig vanhedrad, förlorad. Amiral bareja var i blomman af sin ålder. Han var en tapper, ärekär och bildad man, och för två år sedan, då han i egenskap af marinminister förde regeringens talan hos corles, satte han deputeradekammaren i förvåning genom sin glänsande och gedigna vältalighet. Den mexikanska frågan synes för hvarje dag rycka närmare den punkt, der en konflikt är oundviklig, med mindre än kejsar Napoleon beslutar sig för att alldeles lemna Mexiko åt sitt öde. Det är kongressen, som drifver regeringen i Washington. till att uppträda utan alla konsiderationer. Å andra sidan är benägenheten hos det franska kabinettet att gifva löften icke heller synnerligen stor: det enda. som hiltills betecknats som möjligt framdeles, är afslutandet af en konvention med Mexiko i analogi med den italienska Septembertraktaten, dock under vilkor att unionen erkänner det mexikanska kejsardömet. För öfrigt har Drouyn de Lhuys nyligen temligen snäfi afvisat den nordamerikanske gesandten, då denne beklagade sig öfver att några amerikanare, som deltagit i angreppet på Matamoros, blifvit ställda för ståndrätten och skjutna. Den franske utrikesministern uppmanade Förenta Staterna att vända sig direkt till kejsar Maximilian med sina klagomål: Er regering är lika väl som vi i stånd att göra sina besvär gällande i Mexiko; jag vill råda den att vända sig dit. Det aldra bestämdaste tecknet till, att konflikten är nära, har man dock i en depesch, som, enligt telegram från Newyork, genom den amerikanske gesandten i Paris blifvit tillställd den franska regeringen. I denna depesch, som har största likhet med ett ultimatum, heter det, att det vänskapliga förhållandet emellan Frankrike och Förenta Staterna står på spel, om Frankrike icke kallar sina trupper tillbaka från Mexiko. Unionen skall aldrig erkänna Maximilian, äfven om de franska trupperna utrymma Mexiko. Regeringen i Washington ämnar ejheller gifva något löfte om att afhålia sig från alt framdeles motarbeta den mexikanska kejsartronens befästande. Det skall blifva intressant att erfara, huru kejsar Napoleon upptagit detta oförbehållsamma språk. Utan tvifvel kommer throntalet vid kamrarnes öppnande, hvilket egde ram i gär, att derom lemna upplysning. Engelska regeringen har i dessa dagar förklarat staden och gresskapet Dublin i belägringstillstånd, på det auktoriteterna må med kraft kunna anställa undersökningar efter vapen och An:n:nnnnnnnnnngggggggggggggg:::