Helsingborgs-Posten – 20 januari 1866, sida 3

H wårjehan öd. Björnjagt. Från Wikfjö ikrifwes den 25 sistl. December: Måndagen ren 15 i sörlidna månad utgingo från NÅvhemmanet i Sid socken yuglins garna Å iders Andersson och NN ehr Pehrsson ters stii res samt Paulus Wolter från Ås i Högsjö socfen, biträrda of nåmnremannen P. O. Söterqwist och bönrerna And. AÄndersson och Lars Petter Fihrsfer samt LNils Å alla i Åyhemmanet, för fälla några af Walter och ynalingarna m. fl. ringade björnar. Unter wandringen den das gen sanne jsägarne ej spår af björnar och måste wid mörkrets inträde taga nattsäK ger wid Längtjerun uti en loja, fam ben kanats of timmerhuggare. Tide dags morgon den 10 föreslog Walter, att jagten skulle jörnyrs; och såsom en gammal björn! igare och dertill Rireanee med sig sin pröfwade hund, trodte han iagten skulle lockas äfven om djuren wore upp sirämta, cemetan suön war kram. Deere wid förenare fia med sällskapet Abraham Björflund och Carl Björklund från RNäfwerberget samt Lars Nessen och dennes fon, stadra i samma arens de. Sedan sällskapet, sålunda 10 man starkt, mans drat ungesär en fjerredels mil wid pass kl. 11 f. m., jä anträfiares på Utansjö bruks egande fjellfog i Högsjö socken teten till djurens wilstelfcort. Walter bare vevan gifwit sällskapet förhållningsordres; och hunden, fom han bare i band, gaf snart tillkänna ett ide, dit Walter och vnglingarna And. Andersson och Pehr Pehrsson och nämndeman Sö derqwist efter ett s. t. slag eller gång Åt fivan på idet begäfwo sig utan att stanna. Ogonblickligen nersatte Aud. Andersson oc L. Petter Pehrsson hwar sin spak för idets öppning, då i detsamma ur itet, fom war uti on s. k. myrkas något rörde sig och 2:ne ögon framisky: ntade, men med detjame ma aflossade Walter oh Pehr Pehrsson sina wäl rigtate skott. Straxt framglimta ännu 2:ue ögon ur itet och Söterqwist skjuter och träffar; åter wifar fig samma syn och den sistnämnde lyckades äfwen nu få skjuta. Wid undersökningen befunnos te 2 örsta skt:en hafwa träffat en större björn hona och att Söterawists skott träffat, det ena en bona, det andra en hane om cirka 3:ne år. Och stedte vet lyckliga angreppet inom mindre än 10 minuter utan ringaste olyda för ve jagten rel tagande personerna. Djuren forslades till Jur hemmanet och besågos under allmän glädjie för ja garne och enhwar, fom unter denna och förra font maren fått erfara följoerna af rofdjurens fram fart.