Lady Nesshy. Berältelse från upproret i Skottland 1745. (Forts. fr. n:o 7. ) De ilade ut i trädgården, och Allan förde prinsen till det ställe, der han lemnat den gamla. Knappt vore de anlände dit, förrän denna sramträdde ur buskarne. -UIvem är du qvinna? frågade Karl Edward, och hvad har du att begära af mig? -Hvem jag är? ropade hon och framträdde nära intill prinsen. Jag är densamma som befriade Alick Campbell ur fängelset, densamma, som egnat hela sitt lif till hans tjenst, och som hela denna tid icke gjort sig känd för annat än att fullborda hans vilja och han välfärd. Jag är densamma som han för alla dessa tjenster belönat med en fotspark, och på hvilken han låtit sin ridpiska falla, densamma, som han kallade en djefvulens afföda, ett helvetets asskum! -Man har berättat mig derom?, svarade prinsen, ty det är allt kommet i dagen, huru flykten verkställdes. Du är således, fortfor han, då frun teg stilla, hans amma, hvilken han till lön för dess uppoffring misshandlade, och vill nu utan tvifvel hämmas på honom?allamnas? Nej, det är icke rätta uttrycket. Icke bringa honom i fångenskap vill jag, och ännu mindre döda honom : men jag vill korsa hans planer, och omintetgöra allt, hvad han företager. Jag vill förinta honom i hans tillvaro, skrek hon med rullande ögon, och då först, när han så eländigt gått till botten, skall jag gifva mig tillfreds.