Staden oc Provinjen. Professor Schultz mot professor Lunthard. I handtwerfarnes tlubb har nyligen skomakare Schults hållit ett föredrag, om hwiltet ret heter i Ore fundsposten, att det på ett serdeles slående sätt gen? dref åtskilliga af professor Luthards satser i thes logi och naturwetenskap och uppwisade nägra af de motsägelser, till hwilka den tyske prosessorn fom mit i sin ifwer att få naturwetenskapens resultater att passa in på Mose bok, o. s. w. Till upplysdning för dem bland wåra lärare, fom ide ega nås gon närmare kännedom om prof. Luthard, erinra wi, att han räknas för att wara en af Tysklands berömdaste theologer. J det ifrågawarande avolos getiska arbetet bekämpar han med öfwertygelsens wärma och på ett sätt, som har ingenting gemens samt med ren gamla dogmatilens andefattiga peta fundighet, den religionsfiendtliga rigtning, hwilten kritiken af de heliga urkunderna i wåra dagar ans tagit. Prof. Luthards bok innehåller ingen proteft mot den fria forskningen och den åsyftar alideles ide att lägga något bibliskt auktoritetstwång vi naturwetenskapernas utweckling, ehuru förf. söker wisa, att motsatsen emellan ve nämnda wetentas pernas resultater och bibelns läror endast är en skenbar motjats, fom unplöser fis för en anterit uppfattning. Han milf ådagalägga, att man myce fet wäl fan frå på fin tids wetenskapliga bildninas ståudpuntt utan att upphöra att wara en god fris sten efter bibelus lära. Mot denne man och mot denna äsigt uppträder mi skomakaren Schultz ned anspråk på att hafwa wetenskapligen netergjort honom. Wi weta wäl, att i relgiösa ting kan den enfaldige och obilrade mången gång fe tlart, der vet mest utbildade förstånd går wilse och famlar efter sanningen. Men källan till hans andeliga wisdom är då hans kristna tro, hans rena, ogvume lade öfwertygelse, som bjuder respekt inför hwem det än månde wara. Med hr Schultz är dvetemellertid en annan sak; om han är enfaldig, få mäste det räfnas honom till allt annat än förtjenst. När han med lärda later uppstiger i kathedren, bör han naturligtwis bedömas efter samma måttstock som sin motståndare, d. w. s. såsom wetenskapsman, och häri ligger det på en gång löjliga och förmätna i herr Schule uppträdande. Eller där det wäl partie egal. då herr Schultz fegrande mederkiaz aer prof. Luthards påstående, att ven heliga skrift icke står i sådan ftrid mot naturwetenskapens refultater, att def egenskap af religiös anktoritet derigenom sättes i fara? Eger herr Schultz den oms fattande och djupa insigt ej mindre i natuvwetens skaperna än i theologisk och filosofisk wetenskap, fom allena berättigar honom att fälla ett sjelfständigt omdöme om en få swår och grannlaga sak? Uppträret är löjligt, men det är mer än löjligt, det är bedröfligt, om man blott befinnar, att en stor publik af alla åldrar lyssnar till hr Schultz frivola bibeltolkning, de aldra flesta utan tillräcklig bildz ning för att kritiskt bedöma dess halt. Det är en underbar sjelftillit, fom karakteriserar alla halfbildade dillettanter af hr Schultz skola. Med ett par filosofiska termer om förnuftets antonomi, om wetenskaplig förutsättningslöshet etc., dem de delwis fått en liten hum om, tro de sig wuxna de högsta och swåraste uppgifter. Hos ine gen är lärdomshögfärden större eller framträrer ven i en osmakligare form. Den fom söter mes tande och söker det träget, når snart ett stadium, der han met förödmjulelie finner, att sjelftilliten aftager i samma mån fom wetandet stiger, och till det stadiet uppmana wi hr Schultz att allwarligen sträfwa. När han hunnit det, skall han säkert icke längre finna det wara någon bagatell att döma i frågor, dem han nu löser på rak arm under sin okunnighets palladium. Och för att wisa honom, att det finnes lärda lekmän, som werkligen äro nog obfeuranter och nog förvomsfulla att Hylla Vuthards mening, wilja wi sluta med att till hans begrundande framlägga följande yttrande af naturs wetenskapens Nestor, den frejvare Elias Fries i Upsala: Bland alla under i den heliga frift säger han, har intet gripit oss djupare än första kapitlet af Mosaiska favelicehiltorien: ett under, fom en hwar