Hwarjehanda. En affärskarl. Från Lidtöping skrifwes: Då Galle E. — numera komminister i Skara stift, i slutet af 30-talet studerare i Upsala, hände vet ofta, att han, som war fattig, behöfde anlita sina kamrater om penningelån; wid ett dylikt tryckande behof, wände han fig till några NRoltar, veriz bland munera friherre häradshöfding Gel, bosatt i Jönköping, med begäran om ett litet ficktån. De höge tamraterna, som innerligen älskade den ssitige och alltid tofrolige Calle E., länade honom utan betänkande 25 rdr, deraf 5 af rem bidragit med en femma. vvålig i sin vigilans git Calle Hem till fitt tarfliga stutentrum och läste med fördudblad traft. Enart tlef han färrig att resa nertill det gamla Skara för att prestwigas. Efter många års förlopp och sedan tet lyckats wår hederlige Calle att sent omsider få fomminis stersbyxorna på fig, och derpå, säsom ett nödmins digt bihang, förskaffat fia en rask och temligen före. mögen gumma, fattare Calle ett storartadt och ädelt beslut, det nemligen att flå ihjel alla fina twäfota björnar, en förmåga som icke allom är gifwen. En tid härefter reste wår bottenärlige fomminifter till ten stora hafrestaden Lirköping, afsände från derwarande postkentor ett rekommenderadt bref till Jönföping, adresseradt till frih. G., och bjöd rerefter några gamla wänner, fom borde i L., på en treflig kollation hos fru Hofgren. För mera upplysning bör nämnas, att alla de MNolkar, of hwilka Calle E. lånat de ofmanz nämnte 25 rör, äro bosatta i Jönköping, ver de innehafwa höga embeten wid Göta hofrätt. Tre weckor efter denna märtliga händelse erhöll wår kfomminister ett större palet, fom då det tpps nades innehöll en rakborste med silfwerskaft, en rakfask of nämnde ädla metall och twenne dyrbara rakknifwar, bredwid hwilka saker låg en pappers lapp, hwarpå stod strifwet endast dessa ord: Frän tamla Upfalesfamrater, fom härmed ffida qvitto på emottagna 25 ror. Galle war glad öfwer detta wisade prof af gamla kamraters wänskap mot honom; hans wänner gladde sig revåt och referenten, fom äfven räknas bland tem, har härmed welat uppteckna denna sitt slag owanliga händelse! Ett hemlighetsfullt mord. En mycket gammal, i London bofatt engelsk lord, fom delteg i angrepe I pet mot Kjöbenhavn 1807, har på rödsbädten bes tänt en swår förbrytelse, fom han anförda är bes gick mid jagtilottet i Eremitaget i Köpenhamns Dyrehave. Han hade fattat starkt agz till en högtstående engelsk officer, fom war känd för oin illa behantla fina underorsnare: han passare på honom wid Eremitagen, öfwerföll och mördade hos nom, och begrof litet unter eu ef, 300 alnar från stottet. Åunu wid 90 års ätter erinrare han sig trattens utseende få noga, att han mer full bes stämrhet kunde uppgifwa ekens plats för den prest, som mottog hans bekännelse. Saken är meddelad ranska regeringen, som lätit företaga grifningar, hwilka emellertid ej ännu lert till något resultat. Lincolns ädelmod uppenbarade sig wid många tillfällen och war nästan alltid förenadt med en godmorigheten humor, som war den store mannens utmärfande karafterstrag. Nedan stående anekdot är fullt tillförtitlig. En fattig swensk flicka hare emi grerat till Amerika jemte fin bror, fom lät måirie wa fig till selrat, men fom i tåliga sällsiaper och rymre från sitt regemente. Det dröjre ide länge ins nan han blef gripen och dömd att skjutas. J tvenne dagar hare ven stackars systren förgäfwes wäntat att få företräre hos presirenten, som mar upptagen af fina trägna embetsgöromål Då träffade hon händelsewis en gentleman, som just blifwit tillsagd att möta i det hwita huset (presidentens palats). För houom berättade hon fin olucka, han fann at: hennes faf ide tålde uppskof och tog henne med fig, jncolu läste hennes bönestrift, betrattare skardt hennes anjigte och Kit terefter blicken falla påbennes tarfliga, men propra fläder. Piin stackars flicka, fare han, ni kommer hit ensam utan att wara åtföljd af någon guvernör, senator eller touqressledamet, fom fan lägga fig ut för ert andras