Min dyraste tant, svarade den unge mannen, ni tänker icke som ni talar. Tvertom skulle ni sjelf förakta mig som feg och årelös, om jag nu, då det är allvar, nu. då det gäller att insälta sitt lif, trädde tillbaka under en ogrundad förevändning, ja, blott för att blifva oskadd. Ett sådant nedrigt tänkesätt anser ni mig säkerligen icke i stånd till. För öfrigt, fortfor han, och hans bleka kinder öfverdrogs småningom med en fin rodnad, hvarföre vidblifver ni då städse, att vårt parti med inmarscherandet i England går sin olycka till mötes? Vi hafva ju hittills segrat, kunna vi icke vidare segra? Hvarföre behåller ni således så halstarrigt den tron, att olyckorna från år 17135 skola återupprepas på oss?Den gamla ladyn svarade ingenting, utan skakade blott på hufvudet, Derpå förde hon den unge mannen afsides, för att tala några ord i hemlighet med honom. Ållan-, sade hon sakta och genomträngande, jag ville, jag kunde tänka annorlunda, än jag tänker; men jag vet, att året 1715:s elände skall återkomma, och att tusende mödrars och brudars hjertan skola brista. Det måste ske så, som jag säger, ty jag känner Skottarne och känner Engelsmännen. Men om det kommer att gå, som jag säger, om du måste fly och icke vet, hvar du skall döfjja ditt hufvud, erinra dig då Kennet den Starkes lönnrum på slottet Nessby, Kom ihåg det och försumma icke att begagna dig af det, ty der skall ingen upptäcka dig, om ock alla Englands spårhundar vore efter dig. Förlita dig också på, att det icke skall fattas dig mat och dryck der, ty så snart jag hör talas om ett nederlag för Karl Edward, så blir det mitt första göromål att förlägga min bostad till slottet Nessby. Och om det händelsevis skulle foga sig så, att Han, på hvars hufvud trettitusen pund sterling äro satte, Han, hvars död är värd millioner för huset Hannover, Han, för hvilken min make dog, och för hvilken du nu står i begrepp att gå i döden, — om det skulle foga sig så, att Han äfven irrade husvill omkring, tag honom då emellan er, du och Ulrik Crawford,