honom nödvändiga skötsel, och, om också i början läkarne nästan tvislade på att kunna bringa honom igenom den fruktansvärda faran, så hade de dock redan efter fjorton dagar den tillfredsställelsen att kunna säga, det konsten i förening med ungdomens styrka gjort underverk. Efter Edinburgs öfverrumplande af Lochiel och hans kameroner blef det Lady Nessby möjligt att skaffa den ännu alltid dödssjuke i sitt hotel, och nu kunde det naturligtvis icke fela, att den unge mannen under Alices vård slutligen öfvervunne sjukdomen, och i slutet af Oktober hade han nära ålervunnit sin förrra friskhet. Mången timma hade under denna långa tid af den gamla grefvinnan tillbringats vid den sjukes bädd, och månget allvarsamt ord hade hon talat till ynglingen, i förhoppning att vinna honom för sina åsigter, eller åtminstone uträtta så mycket, att han icke skulle taga någon verksam del i de kommande striderna. Äfven Alice hade icke sällan förenat sina böner med tantens och, isynnerhet då det blef kunnigt, huru Alick Campbell förstått att åter tillvinna sig friheten, bad hon honom ofta under tårar att undvika ett ytterligare möte med dödsfienden, då intet medel var denna menniska vidrigt för att uppnå sitt mål. Men ända tills nu kunde såväl lady Nessby som Alice öfvertyga sig om, att alla deras böner och föreställningar varit förgäfves, ty Allan lät, ehuru hans ännu bleka utseende säkerligen skulle urskuldat honom, genom ingenting afhälla sig ifrån att rycka i fält med artilleriet, vid hvilket han af prinsen blifvit ställd, och just nu var han kommer att säga de sina det sista farväl. xEn dåre står inte att hjelpa, sade lady Nessby, sedan hon ännu en gång förgäfves sökt öfvertala sin unge frände att qvarblifva i Edinburg såsom hennes och hennes nitcers beskyddare. En dåre står icke att hjelpa; så gå då och rusa med öppna ögon i ditt förderf! Hon sade detta i den vanliga kalla, nästan kärfva ton, som vi ofta funnit hos henne, men det vill nästan tyckas oss, som om hennes röst darrat något litet, då hon talade så.