evviVzsstdÖsxnklr-berrrxrkä ,Gagdtt!tftt. A.AAAAQAAAAAAAAAGcccgkuWkknnnnkxcaktttnanäKänni — ä—ö——7: GESS ——PöPcssssssktd VV VVS Stockholm. Till adjutant wid högre artillerilärowerket å Marieberg har af generalfälttygmästaren blifwit förordnad löjtuanten mid Wendtes artilleriregemente G. H. N. Thestrup. B. E. Malmströms efterlemnade efter Mvils kas offentliggör vante öfwertagits af C. F. Berge stedt, den aflidne skriftställarens wän och under en tid äfwen litteräre medarbetare, Lira, efter hwad P. T. med säterhet tror jig meta, komma att ut gifwas på den rastlösa och af wår litteratur fynnerligen förtjenta Lindhska firmans förlag i Ores bro. Första bandet af vesja slrifter säges skola omfatta Malmstrms Föreläsningar öfwer swensta litteraturen, i dwilta söreträreswis ren s. k. frihetstirens litterära sträfwanden framträda i ett jullständigare och klorare ljus än hittills warit fallet. Nordiska Nationalföreningen i Stockholm hade i lördags afton sitt månadssammanträde, hwarwid ett föredrag hölls af hr Ad. Hedin, som till ämne walt en framssällning af det nationella enhetsarbetet i Tyskland. Tal. framhöll, att den germaniska rörelsen är aggresfiv, i motsats till ven skandinaviska och italienska, fom äro af defensiv natur. Efter sammankomstens slut begåfwo fig ledamöterna till ven festligt dekorerade ftora börgsalen, för att fira en nordisk fest. Första skålen, för H. M. Konungen, föreslogs af baron A. C. Raab. Derefter föreslog landshöfringen Nordenz felt skålen för Swerige, det älskade fosterlandet i ett ädelt warmhjertadt tal. Riksdagsmannen Per Nilsson i Espö talade för Danmark i ett miltaz ligi föredrag, hwari han witrörde den storartade utweckling till upplysning, frihet och wälstånd, som egt rum i Danmark på så kort tid, och wisade att denna saternas nya ord dning slagit så djupa rötter, att ide en gång de swåra olyckor, fom utländfet wåld dragit öfwer landet, efter inhemska ränker förmådde åstadtomma någon rubbning deri; ett förhållande, fom wore hugneligt för hwarje god dansk, men tillika glädjande för wännerna af ett enigt Norden. Denna skål beswarades af danske kompositören Asger Hammerich. Förste expeditionssekreteraren Loven föreslog skålen för Norge, hwarwid han mi sare, huru de båda rikena under ven tid de warit förenade åsamkat fig en skuld till hwarandra, men det more en ffuld af ret slag, att den är betalt i samma ögonblic, som den erkännes wara en skuld, och att man måste af hjertat önska dess förökande. Derefter uppmanade d:r Sohlman de närwarande att tömma minnets bägare. J sitt tal egnade han några kortfattade minnesord åt de mera framftå ende swenskar, norrmän och danskar, som afflidit under ärets lopp. För de nortiska universiteterna utbragte d:r Fihreus on ål, derwid, unter allmänt bifall, häntydande äfwen på det blifwande unirersitetet i hufwudstaden. Löftets lägare åtföljtes af ett tal af k. sekreteraren P. R. Tersmeden. Härefter följde en skål för Finland, föreslagen af riksdagsmannen Rosenberg med ett tal i obunden stil och af direktor Borg i ett versifieradt