äga: Wågen tilll Flensborg och Slien går ej öf: ver Berlin, knappt nog öfwer Paris, utan mycket förr öfwer Stockholm och Kristiania. Cmellertid tulle rörelsen nu ej utgå från Danmark, utan dere från, der tyngrpunkten ligger, och sedan 1814 hade Nordens tyngdpunkt legat i Swerige. Danz starna ffulle ej gifwa signalerna, men beswara rem. Denna andra eller tredje plats passade nu bäst för reras förhållanren, reducerate fom de woro och tryckta genom att hafwa preussarne till så nära grannar, att de liksom kunde se in genom deras fönster. Båre inre och yttre förhållanden kunde starkt fresta vem att tränga fram, men ett lugnare betvaftande påbjöd försigtighet. När re tros fasta standinaverna i brödrarikena förebrådre tem, att te ej werkade nog, stulle te swara rem: pröfs wen of! och vet skulle vå nog wisa fig, att de woro redo att följa med. Ett wittnesbörd om ren herrs stande stämningen i de norriska rikena war det, att just nu alla tre rikenas lagstiftande församlingar woro sysselsatta med sörslag, som äsyftade att närma rikena till hwarantra. När den politiska förbindelsen skall komma, kunde ingen weta; den fan först inträra, när en curopeisk sitnation ins trärer, fom kräfwer ten; försöfer man Åter utan en fåran att skapa ren, kunde lätt allt förloras. Härmed war ej faget, att öre stulle wara alldeles likgiltiga, och det woro de ej heller. Det war gort, att man werkade både offentligt och enskilt, och det war wäl, att pressen ej swek häruti: Nyligen hade man ju här stiftat ett nytt organ för ffontinavismen, ett större kunde måhända snart wäntas på andra sidan fundet, och ett stort stea skulle det wara, om man kunde åstadkomma en tidning, genom Mvilfen allmogen kunde få ett klarare begrepp om för hållanterna, emer an nu allt framställdes för ven i en falst dager. Hurumida det nu war rätt attiDane mark, liksom i Swerige och Norge, stifta en större standinavist förening, företom henom twifwelaktigt. Den tid torde komma då ide hundratals men tu sentals mille anmäla fig i en sådan, men den war ännu ide kommen. De kunde fortfara att fira den norriska högtiden och i den hafwa en föreningåz punkt för gamla och unga, fom hyllade den ffans dinavista tanken. Det förflutna året hade icke saknat geda warsler: i Stockholm war en nortisk nationalförening stiftad, Köpenhamns industriidkare hade beflutat att utställa i Steckholm i stället för i Köpenhamn, den swenska reformfrägan war löst och siuttigen war Danmarks författning förd ett godt steg framåt. Talaren uppmanade derföre att hålla fast wid Nordens fak, fom för alla tre fols fen är detsamma fom deras sjelfständighet, som för det vanffa är återuppståndelse från olyckan, återförening med det förlorade och i sanning både bet danska foltets och vet danska rikets fat.