Helsingborgs-Posten – 16 januari 1866, sida 2

Professor Ljnuggrens föreläsningar i Göteborg. Man läser i Handelsticningen för ren 11:te. Professor G. Liungarens föreläsning hade i går afton till lilla börssalen samlat ett talrikt och waltt anditorium, hwiltet med synnerligt intresse fölye ett föredrag, fom warit lika underhållande som lärorikt. Seran prof. L. med kiarhet bestämt humorns begrepp, uppfattande densamma ur tre skilda synpuntter: af ven glada, den wemoriga och den lugna (eller rena) humorn, antydde han dess frambrytande i det swenska foltlynnet, betingadt aj wårt lands natur, der motsatserna af rysterhet och wårfröjd ligga hwarandra nära. Han öfwergick derefter till humorns framträdande i Asaläran — ret modersbröst, hwarwid alla nordens fotk en gång hwilat — ver det i synnerhet mar Thors-myten, fom gifwit ämne till denna förening af allwar och skämt, fom utgör humorns wäsen. J Thorsmys ten ingår, såäsom bekant, hufwudsakligen de fraga: menter wi ega af sagan om Xofe, hwars faratter äfwen eger en humoriftisk anstrytning. Talaren jemförde honom träffande med Faust-sagans Mefis stoseles, uppwisande dot äfwen olitheterna dem emellan. Professor L. wille härefter öfwergå till Hjaltesagan, ver Starkotter framträrer mera såsom en jättes än hjeltegestalt, men då tiden nu mar inne att sluta, uppsköts detta ämne till nästa förelidning, som hålles om lördag. Den ärelt hållna, wackra och klara framitällnins gen åhördes med djupaste uppmärksamhet, fom mid föredragets slut gaf fig luft i yttranden man och man emellan af synnerlig tillfrersställelse, fwartill man må lyckönska både föreläsaren och hans auditorium.