Helsingborgs-Posten – 16 januari 1866, sida 2

Lady Nesshy. Berättelse från upproret i Skottland 1745. (Forts. fr. n:o 5.) Den nya skyltvakten gick långsamt upp och ned, tills jjudet af den bortilandes sista steg slutligen förlorat sig; derpå vände han sig som en blixt mot fängelsedörren och sköt de tunga riglarne tillbaka. -Hvem stör mig nu igen?4 ropade den sängne med en vild förbannelse på läpparne; men tyst, tystf, hviskade det honom tillmötes, och strax förstod han, att något utomordentligt var å färde. Med återhållen andedrägt hviskade Macdonald några ord till honom, och ett jubelskri ville befria sig ur fångens bröst. Men ögonblickligen undertryckte han det, ty han visste väl, att blott kallblodighet och energi kunde föra honom till målet. Hvartut? frågäde han så lugnt som möjligt. Genom kapellet, öfver den förfallna kyrkogården, svarade den andre och skyndade bort. Alick Campbell följde honom i hälarne, och de komma igenom, utan att någon själ mötte dem, ty kyrkogården befann sig på motsatta sidan af den flygel, i hvilken festligheterna ågde rum. Genom staden måste de gå Jängsammare, för att icko väcka något uppseende; likväl uppnådde de redan på några minuter hertigs-ailcten. -Der står linden, och under linden vänta hästarne?, ropade Macdonald.