Helsingborgs-Posten – 16 januari 1866, sida 2

I stället för svar lemnade Donald honom ringen, som han förut erhållit. Ila-, ropade Lochicl. Det är den ringen, hvilken jag lemnade som pant, åt den mannen, som uppgaf mig horlen vid Netherbow. Hvar är mannen? Har han skickat dig hit för att föra mig till honom? -Jag har fått ringen af Macdonald den Svarte; han förklarade mig, att det var eder vilja, att jag skulle vänta er vit foten af stvra trappan, under det han ölvertog min post utan. sör sångens cell. Jag lydde öganblickligen, och då jag ic fann eder dernere, gick jag opp: det är hela händelsen. Åesribe det, den som kan, sade Lochiel, skakande hufvudet; -men kom-, fortfor han betänkligt, 5jag vill sjelf fråga den svarte Macdonald, för att komma på det klara med saken. Han skyndade nedåt den stora trappan, följd af Donald Sweeneagle och några andra, hvilka drefvos af nyfikenhet. De gingo lingsåt korsgången mot de bakre hvalfven; men der var, så långt man kunde se, ingen skyltlvakt till finnandes. Ja, fängelsedörren stod till och med vidöppen. -Förräderi, förräderi! skrek Lochiel och störtade, som galen till fängelset. Men så noga han ock såg sig om, — af någon fång? syntes icke ett spår. Fogeln var utflugen! Naturligtvis gaf man strax larmsignal, och strax blefvo små, af Lochiel och andra lairder kommenderade, detascheomenter utsände åt alla fyra våderstrecken, för att esterspana flyktingen och föra honom tillbaka, död eller lefvande; men all möda var fåfäng: Alick Campbell var som försvunnen från jorden, och lika litet fann man den, som hjelpt honom på flykten.