Tyst. Macdonald-, svarade hon i afgörande ton, och för mig till ett afskildt ställe, der ingen kan höra oss. Det går i afton så lustigt till på sloltet, att detta måste vara dis lätt. Mannen lydde. som del synles, blott ogerna: men uppenbarligen var qvianans välde öfver honom ansenligt, ty han lydde ändå! De gingo således gången framål och inträdde snart i en dunkel nisch, der de kunde vara säkra för öfverraskning. -IIvem är Donald Sween vagle ban som har vakten utanför Alick Campbells fängelse? frågade hon. Jag kan tänka mig, hvarföre du frägar-, svarade Macdonald buttert: -men denna gången äro alla dina anslag förgäfves. Donald Sweencagle är Lochiels losterbroder och alldeles obesticklig. Du kune bjuda honom ett hallt gresshap, och dock skulle han icke handla emot lairdens befillning. Så mycket bättre, om han är så tillgifven Lochiel: ty då skall min plan desto lättare låta sig göra. Hör nu på mig, Macdonald, och svara först när jag har alldeles talat ut. Men betänk, att Madge känner dig, och att det blott skulle behöfvas ett ord af henne för att du skulle blitva utstött ur klanen. Mannen underkastade sig också denna gången och hörde umdergifvet på, fruntimret tala le åter så öfvertygande till honom, alt hans undergifvenhet snart förvandlades till den största uppmärksamhet. Dock syntes han länge tvifvelaktig, och ffera gånger tycktes han till och med vilja afbryta med ett afgörande nej. Till slut var det dock påtagligt, att hon gick derifrån med segren. l Lät mig få se ringen, hviskade han, Satt jag må ösverlysoa mix om dess äkthet.s Hon grep i fickan och lemnade honom det begärda. Det var samma ring, hon funnit i Ravllns ficka! Det ar Lochieldigillring, hviskade han, sedan han sranmträdt till en lampa och betraktat klenoden på alla sidor: