Helsingborgs-Posten – 13 januari 1866, sida 2

Alick Campbells själstillstand var obeskrifligt. Han hade den förfärliga vissheten, alt han andra morgonen bittida skulle förlora lifvet genom bödelns hand, och dock var han icke i ringaste mån förberedd alt träda för sin skapare! En förfarlig ångest öfverföll honom, då han tänkte på det kommande, och det gafs ögonblick, då han öfverlemuade sig åt fullkomlig förtvillan. Likväl vek denna förtviflan alltid tillbaka för den mest rasande ilska, då han betänkte den skymf, som var förknippad med dödsdomen. Galnast blef dock hans raseri, då namnet Madge kom honom på läpparne, ty henne, som han var van att betrakta som oinskränkt undergilven sin vilja, henne, sin amma och uppfostarinna, tills skref han alena skuiden till den gråsliga lott, som tillsallit honom! Således är det icke underligt om han, med sådan karakter, istället för att rikta sina tankar på Gud, nästan beständigt utbröt i de fruktansvardaste eder och belastade sin amma med alla förbannelser, som kunde uttalas. Alick Campbells tillstånd var verkligen obeskrisligt eländigt. vi kunna dock omöjligt uppehålla oss längre med fången, då vi ännu hafva alt berätta om andra personer och omständigheter, hvilka icke äro mindre vigtiga än Alicks dom. Prinsregenten hade redan dagen förut beslulit, att denna