Helsingborgs-Posten – 13 januari 1866, sida 2

en slägting. Maconald den Svarte. hvilken hon hoppades sinna här. IIOn bar en plaid. liksom höglänskorna, och talle gaeliska så godt som ena bergskottska. Sålunda förvånade man sig icke öfver hennes inträdande, utan svarade henne he!t kort, all den efterfrågade för ögonblicket icke vore här, och lemnade henne för öfrigt i fred. Den gamla hukade sig således ned vid ugnen, i hvilken en lislig brasa brann, och snart bekymrade sig inzen mera om henne. Tvertom, skämtet och skrattet gick sin vanliga gång, och deremellan vände sw åer samtalet om det stående themat, nemligen den morgonen derpå förestående afrättningen, hvilken naturligtvis af alla närvarande prisades som alldeles rättvis. Den gamla qvinnan tillät sig ingen anmärkning, och det såg ut som hon alldeles icke hörde på samtalet: men, oaktadt hon visste dölja det för alla, bevisade dock hennes blixtrande ögon och hennes läppars ryckning hvilken stor andel hon tog i saken. En stund förgick sålnuda, då i salen inträdde en man, som frågade efter Donald Sweeneagla. Mannen bar Cameronernes plaid och var tydligen bekant med de öfrige närvarande. Donald Sweeneagle har vakten för majorens fängelse, hvilken skall hängas i morgon, svarade sergeanten, och du kan dersöre icke få tala med honom före midnatt, då han blir aflöst, Macdonald; men jag tror en slägting till dig för en stund sedan inkom och frågade efter dig. Ja, riktigt, der sitter hon ännu vid ugnen. Macdonald vände sig om och gick bort till den gamla. På ögonblicket märkte han: dock, att hon lade ett finger på munnen. I sanning det är min kära faster, som jag så oväntadt ser framför mig?, ropade han och räckte händerna mot henne, till hälsning. Ålven frun ställde sig ytterst glad, och snart lemnade båda salen, för att ute i korsgången tala mera ostördt med hvarandra. Här ändrades plötsligt deras samtal. Hur kunde du våga, Madge. hviskade mannen, som påtagligen var icke litet ängslig, att intränga här? Om man hade känt igen dig, hade du säkert blifvit arrest-ad.