Nilsdagen. Wi meddela här Aftonbladcts sammanträngda redogörelse för tebatten på ritdtarhuset i fredags rörande den af grefwe Mörner föreslagna trycknin gen och sprirningen af protokollerna öfver reforms frågans behandling hos ridderskapet och aveln. Kabinettskammarherren grefwe A. Oxenstjerna förfättate ve asigter, fom blifwit uttryckta i ren af honom gemensamt med hr Stuart afgiina refer: wationen. Grefwen tunde icke finna, att den irac gasatta gratisuttelningen af prototollerna skulle tes da till något annat resultat. än att öfvertygafols fet att wi fått en dålig och bristfällig grundlag. Presidenten grefwe Mörner, ehuru såsom man wet en bland te ijrigaste mots:åndarne till der nu bis fallna förslaget hare rock artigheten förttara. att han ide tun:e antaga att ret, som grefwe Orenftjerna befarat, skulle bli följden af tännedomen om adelns debatt; men han önskade att denna Kur nedom skulle bli fullständig, hwilket den naturligt wis ide kunnat bli genom titningarnes revogörels ser. Till om sadan fullständig kännedom om ärens rets behandling hörde äfwen, euligt grefwens tans fa, att reserwationerna skulle bifogas. Frih. Veus husen ansåg reremot, att en tel af reserwationerna åtminstone ett par af dem, woro af den beftaffens bet, att ret ej war lämpligt att gifva dem en större fyridaing. Frih. C. G. Ceverftröm fann det åter icke adeln wärrigt, att föranstalta om en gortlsöpsupplaga af sina äretodellr, på sätt utifottets förslag äfwen innehöll. Den från debatten i ven stora frågan bekante öfwersten frih. Klindavström unterstödre grefwe Mörners förslag hufwudz satligen ur ren synpuntten, att han ansäg reformrebatten innehålla flera frön till nyttiga förändringar, hwilka nog skulle komma att i framtiren bira frukt. Det lärer wäl icke wara synnerligen stor anledning att befara, att den nya författningen kommer att förändras i den riktning, som under öfwerläggningen på riddarhuset påyrtas veg, men det nyss anförda yttrandet antyder emels lertio, att tanken på en reaktion ide är främmande för en och annan tand dem, som woro reformens motfständar re, och det torde derför böra tjena som ett gif aft åt nationen, att hon bör just med hans syn härtill fe fig litet före wid de blifwande walen. Adelns beslut blef, att den intressanta och i mir parlamentariska historia minneswärda debatten skall, jemte reservationerna och en förteckning på de — teringsragen antecknade letamöterna, tryckas och u delas samt ressntom till lägt pris allmänheten till hanrahållas. Äfwen grefwe Oxenstjerna förtlarare rill sist, att han lät sitt motstand falla, sedan han ide funnit något understöd för fina fonffe game malmodiga ech af Aftonbladet häromdagen förlöje ligado åfigter, såsom den ärade talaren behagade yttra sig, derwid förbiscende, säsom wi tro, att om något löje (kanske åtlöje) fallit öfwer honom med anledning teraf att Astonblatet aftryckte mos tiverna till hans reservation, få ligger orsaken ters till i dessa motivers bestaffenhet, icke i de så ord, med hwilka wi päpekade tet för talarens slandpuntt betecknande uti denna motirering. Man justerate i lördagens plenum protokollet för första dagens öfwerlägngning i refornifrågan, och tet torte förtjena antecknas, att huscts yttvins gar af bifall och missnöje wid slutet af atskilliga anföranden funnos ganska troget antecknade. Så war, exempelwis, wid slntet af grefwe Gösta Pos: ses yttrante anmärtt, akt tessa stritiga nuenNingdz yttringar woro få högljudra och langwariga, att sandtmarskalken majte med klubban äska ljud. Ett afstpyrtande utlåtande af etonomintskottet, rö rande lindring i den jorden aligdande frouobrefbis vingen, föranlerte hr von Koch att utweckla sina åsigter i ämnet, icke för att påyrka ett annat res sultat än ret lwartill utskottet tommit och fom res pan mar af twå ständ bifallet, utan för att få dessa åsigter i Prototollet förwarate, då han må hända icke widare finge tillfalle att inom reprefens tationen utweckla tem. Ett såtant motiv för sitt uppträdande anförde deremot icke tammarherre Liljenstolpe, då han ännu längre tog husets uppe märfsamhet i ansprål, med anletning af en lifac letes genom ständernas beslut redan förfallen fråga. Talaren tycktes dock beredd på, hwad som unters stundom tilljörene inträffat, att man icke skulle höra