lemnat tornet, och han kunde icke befinna sig annorstädes än i detta rum. Hoa hade icke bedragit sig: der låg Rawlins död, med slutna ögon och kroppen redan till hälften kall. Med illvillig glädje blickade hon ned på honom, förrädaren hade fått sin lön! Men nu erinrade hon sig plötsligt, att Rawlins genom en af de nedre tittgluggarne bekommit ett bref, som icke var adresseradt till honom, utan till henne. Hon måste veta, hvad detta bref innehöll! Utan att det ringaste genera sig grep hon tag i den döde, som vore han en träkloss, och vände honom om, för att visitera hans fickor. Det första, son föll henne i händerna, var en sigillring, en tung guldring med ett vapen på. Hon betraktade det sednare noga, ty såsom en högländska, som dertill uppvuxit i Campbells hus, kände hon de fleste skottske familjernas vapen, och det förvånade henne att denna ring kunde hafva kommit i den dödes ficka. -Vid himlen, det är Lochiels vapen, ropade hon. Den eländige mäste hafva stulit den!Dock, det var icke ringen hon sökte: Hon lät den derföre glida ner i sin vida ficka och forskade vidare. Det andra, hon sann, var en temligen väl fylld börs. Redan ville hon föraktligt kasta den åt sidan; men hon besinnade sig hasligt på något annat. Man kan icke veta, hvartill den kan blifva nyttig, mumlade hon och nedsänkte äfven börsen i sin ficka. Ällt vidare forskade hon och nu uppdrog hon ändtigen, hvad hon sökte. Hon framtog brefvet och uppvecklade let. -Madger, läste hon högt, -när du får dessa radw, så vet, att det gäller mitt lil, om du icke noga uppfyller allt, hvad deras innehåll säger dig. Jagj ligger fången i slottet Holyrood och skall i morgon bittida, klockan åtta, blifva hängd, om du icke till frambäraren af detta bref genast utlemnar den fångna Alice. Märk väl; genast; ty om du blott det ringaste dröjer, eller gör motstånd, så skall domen gå i fullbordan, äfven om Alice slutligen faller i mina motståndares händer. Dröj således icke en minut, icke en sekund, eljest är Alick Campbell så godt som en förlorad man.