Helsingborgs-Posten – 5 januari 1866, sida 2

-Skola de, i hvilkas vakt hon befinner sig, frigisva henne ögonbiickligen, om jag befaller en af mina officerare att he mia henne7? frågade prinsen vidare. Ögonblickligen, försäkrade Alick, så snart jag gifver befallning dertill. Ålice är anförtrodd åt min gamla amma. Madge, och denna lyder. utan att frågla, min minsta vink, Tillåter ni mig att skrifva ett par ord till henne, så skall Alice inom få limmar vara återförd till lady Nessby. Man före fången tillbaka i tornet och räcke honom der det nödvändiga för all skrifva eft bref, befallde prinsen. Ulrik, forilfor han sedan vänd emot sin sosterbroder, det skall göraa dig ett nöje att athemta den unga damen i Lenlithgow, och säkert har lady Nessby intet att invända emot detta mitt sändebud. Så, hoppas jag är denna angelägenhet afgjord till allmän belåtenhet. Men, fortsatte han slutligen mell stori allvar och djupt eftertryck, då han märkte, all fångens ögon åter lyste med deras förra ondskefulla trots, märk väl, Alick Campbell, om den af dig rättsvidrigt inspärrade icke på ögonblicket efter öfverlemnandet af ditt bref utlemnas, eller om blott ringaste motstånd göres, så är ditt lif förverkadt, och du öfverlemnas åt bödelns Asdörande. Så slutade denna scen, och ett qvarts timme derester sprängde Ulrik Crawsord, med Ålicks bref till dess amma Madge i sickan, på vägen till det blott så timmars väg derifrån belägna LenlithgovMen han var icke allena, utan lalrderne Linton och Glaschelles, hvilka icke ville beröfvas nöjet alt vara med vid Alices befrielse, jemte en skara beridne högländare beledsagade honom. Alick är en alltför stor näf, att man i någonting kan tro honom, hade den gamle Glashelles sagt, och yrkat på, att litet manskap blef medtaget. Låtom oss för resten ila dem i förväg, lör att se hvar och huru den arma Alice besinner sig. Lenlitbgow var ett af de gamla feodalslott, sådane man ännu finner i några delar af nedra Skottland. Slot kunde man egentligen icke kalla det, ty hela gårdea bestod blott af några mindre byggnader, hvilka tydligen voro afsedda för e