Helsingborgs-Posten – 5 januari 1866, sida 2

nom räd oh efterdöme ej litet bidragit till den riftning, som den unga författarinnans utweckling tog. Brefwen mellan Axel och Anna, hwilta befordrates till trycket sådana de på ven korta tiden af ett par dagar flutit ur författarinnans penna, torde warit hennes debut inför publiken, hos hwilken hon redan från början rönte ett gynnsamt mottagande. Hennes penna hwilade häreffter någon tid, men det dröjde dock ej Linge förrän hon bör: jade lemna i allmänhetens händer dessa taflor ur familjelifwet, som gjorde henne så högt uppburen och hwilka få wict utbredt hennes rykte. En ans märkningswärd wändpunkt i hennes utweckling bildades af hennes betantskap, wid omkring 30 års älrer, med d. w. rektorn i Kristianstads skola, P. Bötlin, fom gaf henne en föreställning om bdefilosofiska systemernas byggnad och öppnade hennes blick för nya, af hennes tanke och fantasi förr ej bes trädta rymder. Nu började hon, heter vet i en fragmentarisk sjelfbiograsi, att öfwertänka betys delsen af sitt lif och sitt arbete. Hon wille under tänslan af det answarsfulla i all bäde personlig och litterär werksamhet egna sina krafter främst till förmån för sitt eget tön. Men detta korde hon känna i werlden, ej blott i Swerige. Så upprann i hågen att göra resor i främmande länder. Dessa resor och skildringar af derunder munnen erfarens bet och gjorda iakttagelser ha upptagit större delen af hennes sednare är. Det återstående deraf har hon egnat åt en widt omfattande werksamhet för menniskowänliga syften, för lindrande af likars nöd och för utbredande af allmän upplysning. Otaliga äro de föreningar, stiftelser och företag, i hwilta Fredrika Bremer i detta syfte medwerkat, dels få som deltagarinna, dels såsom gifwarinna, dels ock, samt förnämligast, säsom sörespråtarinna inför en allmänhet, fom alltid med wördnad lyssnade till hennes milva, menniskowänliga och kärleksfulla ord och med förtroende följde hennes anwisningar, DÅ hon häntydde på ett lidance, en nöd att lindra, ett behof att afhjelpa. Om få torde vet funna sägas med få mycket skäl som om henne, att hela hennes lif, allt hennes arbete warit ett fammanhängande stort kärlelswert. Efter återkomssten från fin sednaste resa till Örefland mar Fredrika Bremer under fiera är bosatt i Stockholm, der hon syntes trifwas mydet godt, omgifwen af tillgifna wänner, och egnade sig åt menniskowänlighetens och den kristliga kärlekens wärf. Ehuru hennes helsa war ganska wäl återställd ef ter en swårare sjukdom, font hemsökte henne för några är sedan, lärer hon likwäl ha förutsiagt att hon under det förlidna året skulle dö, till följd af en dröm, som hon haft för 30 år sedan och som hos henne qwarlemnat ett ontplånliat intryck. Hon flyttade derföre sistlidne wår ut till det för henne tära Årsta, för att der få tillbringa fina sista das gar. Till följd af en ådragen lunginftammation afled hon derstädes på årets sista dag. (A. B.)