ur länge skola postmästaretjenster anses sason sinccurer? Af re sernaste utnämningarne i tet of: ficiella blaret finner man, att öfwersten i armsen Wrangel, på samma gång han erhållit afsked ur krigstjensten, blifwit huanad med postmästaretjensten i Wexiö. I och för fis wore wisserligen denna utnämning ide egnad att wäcka någon widare upp: märfjamhet, ty allmänheten har småningom såsom i ett oundwikligt ondt funnit jig mid mererbörans des mångårigt tillämpade grundsats att betrakta pestwerlet fom en pensionsanstalt för vet höare mi litärbejälet. Mängen tycker sig också ide ha hjerta att missunna de många krigista gråfkäga, fom titta fram ur wåra postluckor, ett anständigt Vevebrtd på gamla dagar, och om man egre rätt att ensamt ur filantropiens synpuntt betratta saken, så wore wisserligen ingenting att häremot anmärla. Men postförwaltningen är dot allt annat än en admi nistrativ bijaf, och ven behöfwer, den som andra werk, en funnig, och rontinerad personal alla avas derna igenom. vr nu särant möjligt, då man för den lågre tjenstemannapersenalen stänger utsigten till nästan alla de bättre befattningarne? Om icke desto mincre flertalet af dessa män, som äro dömda att efter en läng tjenstebana hamna wid ett knappt brörstycke, utan hopp om något bättre, utmärker jig för redbarhet och duglighet, få är detta en mirte wärrig tillfällighet. fom icke fan tjena till ursätt för ret nu rädande befordringssystemets orättwifa.