DÅ Engelbrekft och hans dalfarlar i onsdags uppfördes å k. stora theatern, tilldrog sig följande tragikomiska intermezzo: Under första akten, der slera julletar förekomma, uppenbarar sig äfwen en julbock, som spelar den förfamlade menigheten flera puts. Plötsligt höres ttämtning och alla gripas af förskräckelse. Så äfwen julbocken. J går tyds tes dock framställaren af denna fyrfotarol blifwit mer än wanligt altererad; ty hans språng blefwo alltför lifliga och hare till päföljd att ban flutlis gen tog öfwerbalansen och tumlade öfwer rampen ner i orchestern. Publiken syntes i början något bestört, men då den wige fyrfetingen åter blef uppbjelpt på teatern och syntes oskadad, sante ett häftigt utbrott af skratt ej längre tillbafahällas, och den allwarsamma scenen i pjesen fick härigenom en särdeles komisk anstrykning. ——2vg 5 YEF