sade han kallt och asmätt. -Ni skulle blott nedsöla edra händer genom att förgripa er på en menniska som denne. Ålick Campbeli4, fortfor han efter en liten paus, med högdragenhet, ÅJag har låtit föra er hit att ni må stå till ansvars. I hvIilken smygvrå döljer ni den af er med våld bortröfvade Alice Nessby? Jag har, svarade Ålick Campbell med hånfull blick, Sicke våldsamt bortfört henne, utan hon har följt mig frivilligt. Fördenskull förbjuder mig hedern att nämna hennes tillhällsort. Eländige, fräcke lögnare, ropade Ulrik Crawford, som vid sådan dumdristighet omöjligen kunde lägga band på sig: Alice. säger du, kar frivilligt följt dig? vid himlen, heldre hade hon kastat sig i armarne på sjelfva djefvulen!Sakta, Ulrik, befallde prinsen! voch ni, Alick Campbell, märk väl hvad jag säger. Jag skall låta noga undersöka saken, och om det visar sig, att ni våldsamt bortfört den unga damen, låter jag straffa er som tjuf och menniskoröfvare. Härpå kan ni lita er. I motsatt fall åler, om ni nu strax angifver hennes vistelseort och utlemnar henne frisk och oskadd, skall ni på stället blifva fri. Välj nu. Jag ger er fem minuter till öfverläggning. -Icke en sekund behöfver jag, ropade Ålick och kastade en triumferande blick på sin tant. Mitt beslut är längesedan sattadt: Alice Nessby förblifver der hon för närvarande befinner sig.? År detta edert oåterkalleliga beslut? srågade prinsen kallt: sDet är det, svarade Ålick. Då bort med honom, tillbaka i fängelset, asgjorde Karl Edward, och akten eder väl all låta honom komma undan. Min prins, sade nu lady Nessby, som hittills ligit stilla, och tog ett steg framåt, tilläter ni, alt jag, innan man bortför Alick Campbell, ställer en fråga till honom?e ; Prinsen nickade, och nu drog den gamla damen ett bref ur fickan, hvilket hon höll nära under fängens ögon. Alick