Staternas ojjicerare, fom kommendera derstätes, är gansta uppretad och att ett krig stulle för dem wara högst wälkommet; men alla dessa demonftrationer och önstningar äro dot för fig wanmättiga, om Washingtonregeringen afgjordt sätter fig emot tem och obetingadt desavonerar de fina unverfåtar res enstilta öfwerilningar, fom på denna ort ounde witligen skola uppstå. Jag wet, att Jehnson och Seward hafwa denna allwarliga wilja och att den snart nog skall blifwa offentliggjord. J nästa wecka skall mycket blifwa taladt om Monroedoktrinen och andra sföna saker, men till handling och ännu mindre till fiendtligheter med Maximilian och fransmännen skall vet icke komma. Man skall wisserligen inwänta att Washington-kabinettete hållning illa motswarar denna uppfattning of fis tuationen och att bland ref sednaste ätgöranden, utnämnandet af general Logan till gesandt hos Juarez i vet närmaste litnar en krigsförklaring. För min vel måste jag widhålla min förr yttrade äsigt, att denna anställning ide har någon stor por litist betydelse och på långt när icke har den wigt, fom man i Eurcpa will tillertänna densamma. Närmast gällde det att belöna Logan för fina tienster. Till Japan wille ban ide gå, och någon ans nan gesanctskapspost af första rangen ftod ide iw: rig, och få ntnämnre man honom till mexitamnt gesandt och bewiljare honom tillika permission på obestämd tid, hwilket will säga få mycket att han lan lefwa upp fin lön, war och huru ret lyfter honom. Det yttrande, fom man lagt honom i munnen, att han skulle begifwa fig på sin post, få snart man ställt till hans förfogande ett följe af 20,000 man, är wisserligen diktadt, men tet betecknar emellertid noga situationen, sådan bland andra äfwen Seward uppfattar den. Denue fernare flår med Logans utnämning tre flugor i en smäll. Å ena sitan kastar han genom att ffenbart antaga fig den hotade republikens fat ett ben åt Menroedoktrinens anhängare, till hwilka premiers ministern fom gammal Wlig allkteles ide hör, mic dare hotar han Europa, utan att hotelsen öfmerstiger gränsen för en doktrinär demonstration, och slutligen — och detta är för Seward det wigtigaste — omgifwer han fig med en my gloria såsom outgrundling statsman. Jag anser mig wid rvetta tillfälle böra warna er för en willfarelse, för hmwils len europeiska iakttagare af Amerikas utländska por litit få lätt äro utsatta, emedan de bedöma wåra förhållanden efter eurvopeiff måttstock. Derföre att man i Europa samwetsgrannt, ja ängsllgt öfmerwäger hwarje aft, fom endast afläglet berör frågan om lrig efter fred, få söter man äfwen bakom hwarje yttrande af regeringen i Wafhington en wäl öfwerlagd och djupt genomtänkt plan, ett Linge förs beredt framträdande. Men detta är. här i landet endast i ringa meon fallet. Trotd det att fonjtitutionen förbehåller kongressen att förklara krig, är presicenten den egentlige werksamme, bestämmande futtorn i dylika frågor, ja presidenten Polk wågade till och med att på eget answar förklara Mexiko lrig, utan att han derföre blef dragen till answar. J tetta afscende är presidentens och hans oanjmariga ministrars 7personliga regering större och cafhängigare än czarens och Lonis Napoleons i res ras allmagt. Den utländska polititen behandlas här med en ytlighet och rillettantism, fom mycket ofta gränsar till lättsinne. 3 de flesta fall segrar tet ameritanskt nyttra affärssinnet eller oc mot: slåndarnes eftergifwenhet öfwer swårigheterna, men der personliga sympathier efter nationella antipathier kommer med i spelet, der förfar man med en hänsyslöshet och on blindhet, fom wore rent af obe griplig, om ten utlänrska politiken öfwer hufwud taget Hare något slags system eller någon tradition. Man lefwer från hanren i munnen, förjer för ögonblicket och tänker så mycket mindre på framti den, som i och mer presidentwalet andra, merändels motsatta, åsigter och sträfwanden komma tell roders. Kan man t. ex., för att anföra ett nyligen före kommet fall, tänta fig en större politisk oklokhet jag begagnar ret aldra mildaste uttryck — än pre sitenten Johnsons mottagande af en lirländsk deputation, på hwilkens bön han frigaf en wiss John Mitcchel, hwillen fatt häktad såsom rebell mot den engelska regeringen? Och denna nåkeakt bewiljar presitenten i samma ögonblick, fom han ställer Enqland till rätta och af detsamma begär upprättelse för wisad partiskhet mot syrstatsrebellerna. Här salnare man allt begrepp om betyrelsen af detta teg: dagen derpå mar tet glömdt, och jag tror, att presicenten sjelf endast mile smickra ren irländska befoltningen och kanske först efteråt tom att tänka på ren mot England rigtore spetsen i hans hands lingssätt. Naturligtwis fon han nu icke beklaga fig öfwer, att man i Europa misstror honom och ifwen här ide är på tet klara med afseende på förhållandena till utlandet. Följderna af denna osäfterhet äro mycket sorgliga. De förenta ftater