Helsingborgs-Posten – 23 december 1865, sida 2

vakta er på vägen, ech under det vagnen håller, för jag er på en gängstig inom några minuter till honom. Men middagen är lång, när skall jag fara härisrän? ville Alice veta. Precist klockan fyra skulle ni vara på ort och ställe, sade den gamla, och ett par raska hästar tillryggalägga sträckan härifrån och dit på en halftimma. Säledes klockan half fyra skall jag fara häirfrånk, ropade Alice. Godt. jag skall infinna mig, och jag hoppas du skall vara lika punktlig. Hon grep i fickan, för att gifva budbärerskan en belöning: men denna gjorde en häftig, afslående åtbörd, och var ögonblicket derpå försvunnen. Constance hade ända hittills tigande stått bredvid, men nu riktade hon sitt öga frågande på systern, ty hon kunde icke blifva klok på allt detta. Du skall få veta allt, dyra ConstanceX, ropade Alice, hjertligt omfamnande sin syster; -men lofva mig blott att följa mig om middag, och icke säga någonting åt tant, ty hon skulle visst icke tillåta mötet. Äfven af dig, Mally4, fortfor hon vänd åt kammarjungfrun, hoppas jag att du förstår att hålla tyst, åtminstone till i afton, då jag skall meddela tant allt. Jag? utropade kammarjungfrun, synbarligen fröjdande sig öfver att hon fick vara deltagarinna i ett litet äfventyr. Jag skulle heldre vilja afbita tungan, än jag yttrade ett ord, och till all lycka har den gamla icke blifvit sedd af någon, emedan tjenstfolket war sysselsatt med frukosten. Så erfor i sjelfva verket lady Nessby hvarken något om brefvet, eller om afsigten med de båda systrarnes spatsertur. Efter middagen, några minuter öfver tre satte sig Alice och Constance jemte deras kammarpiga, i vagnen, såsom de nästan regelmässigt alla dagar gjorde, för att, under det tanten drog sig tillbaka i sitt privatrum, tillbringa ett par timmar 1 det fria, och först då de voro nog långt aflägsnade från palatset, för att icke kunna ses derifrån, befallde de kusken att denna gång taga en förändrad riktning och styra hästarne åt