Lady Nesshy. Berullelse från upproret i Skottland 1745. (Forts. fr. n:o 103.) -Jag tackar er, lord BintonX, sade hon på silt vanliga kärfva sätt, jag tackar er för denna handling af artighet, ty redan tyckes det mig, som all höflighet försvunnit ur Skottland, då man tillät sig att för, jag vet icke hvilken, obefogad orsak uppfordra mig, grefvinnan Nessby, för statstribunalet, istället för att någon af desse herrar vårdade sig om att hemla den önskade upplysningen hemma i mitt palats. Orsaken är icke så obefogad-, svarade den, som presiderade i rådet, i det han rodnade ända till hårfästet af förlägenhet och vrede, ty det handlar om ingenting mer och ingenting mindre än högförräderi. Högförräderi? ropade grefvinnan, synbarligen förtörnad. Hvem vågar sälta orden högförräderi och lady Nessby tillsammans med hvarandra? Den menniskan ville jag se, ansigte mot ansigte som vågar uttala en sådan ovärdig förolämpning öfver mig! Ni uttyder Duncan Forbes ord alltför illa, lady Nessby, tog nu lord Binton till ordet, ty ni är icke direkt anklagad för högförräderi, utan det är blott misstanke förhanden, att ni på nägot sätt gynnat delsamma. Föröfrigt har ni full rätt, då ni åstundar att få veta hvem som uppväckt misstanken. Det är herr Alick Campbell, er egen brorson.Ett drag af smärta flög öfver den gamla damens ansigte, men hon beherrskade sig så mycket, att hon icke ens vände ögat till kaminen, mot hvilken Ålick Campbell lutade sig.