Helsingborg den 21 December. Wära protektionister hafwa swårt att begripa, att det är de stora indujtriz oh handelsfollen, som bestämma lagarne för det internationella utbytet, och att de små, säwida det är dem kärt att wara med på werldsmarknaden, förr eller sednare måste underkasta sig de principer, som hos de större giort sig gällande. Och dock lemnar hwad som för näve warande förfisgår i snart sagdt alla Curopas läns der ett slående bewis för denna sanning. Setan sålunda England och Frankrike, det sednare först efter långa betäntligheter och under trycket af de förändrare förhällantena i England, omfattat ett friare handelssystem, fer man frihandelsrörelsen bemägtiga sig den ena efter den andra af de fontinentala staterna, oh sernast hafwa de tvyska tull: föreningsmagterna, med Preussen i spetsen, wil fet det wäl ife lärer falla någon in att skylla för nyhetskrämeri, drifwits in på frihandelsbanan, för att ide blifwa utestängta från all handel och rö relse med Frankrike. Till och med Åzsterrite håller på att ryckas med strömmen, ehuru fiyrdsoch monopolsystemet der mer än i något annat lanhar rotfäste i de beståcude förhållandena. Man tes höfwer emellertid icke söka exemplen så långt: i Norge hafwa wi ett, som ligger oss närmre. Det är icke så mycket omtankan för den inhemska industriens skydd mot täflan med utlandet, som i Norge alstrat vet der rårante systemet af orime liga tullsatser, utan fastmera ret norska finansmisendets egendomliga utweckling. Serdeles i början af storthingets werksamhet hade bönderna ett ij werwägande inflytande och drefwo utan motstånd igenom hwad de wille efter sitt hufwud. Det war en swår tid för jordbruket, de första åren efter 1814, och det war derför helt naturligt, att de jordbruksidkande storthingsmännen, och jordbrukare woro de fleste, sökte lyfta undan fina axlar få mycket fom möjligt af de bördor, som tryckte vem. En ibland de tynasta war grundskatten, och att blifwa denna qwitt war ett ständigt hufmudmål för storthingens sträfwanden, hwilket också fullkomligt lyckades rem. 1816 utgjorde grunds skatten 1,920,000 rdr rmt, men småningom minz skades den så, att den 1833 endaft belopp sig till 600,000 rdr, och 1836 ansåg man det annu åter stående wara en sådan obetydlighet, att det ide war wärdt att widare hälla på Följden blef naturligtwis den, att medlen till allmänna utgifters bestridande måste tillflyta statskassan från andra källor, man slog in på den höga tullbeskattningens mig. Kjöbstarsfolket stod fig bäst, menade bönberna på storthinget, de hade bättre råd att fontribuera till staten än det litet gifwande jordbrutet, och med den naiva tron, att det större eller mindre beloppet af införselstullarne war en sak, som icke rörde dem, slogo de sig till ro. Då sålunda Norges hela inkomstbuget är baserad på indirekt beskattning, är det klart, att frihandeldlystemet, då det klappade på äfwen i i detta land, fann dörren wäl tillbommad. Oaktadt sundare åsigter i handelslagstiftningen på sednare tider wunnit betydlig terräng i Norge, bäfwade man doc tillbafa för te omfattande konseqvenserna; det war ingen småsak att besluta sig för en total omfrörtning i beskattningswäsendet. Det war derföre en djem förligt kintigare sak att framlägga den franska taktaten med fina tullnedsättningar för Norges torting än för Sweriges ständer; hos oss war wi gen redan banad genom en fortgående följd af partiella reformer i frihandelns rigtning. Men cke deste mindre har stortinget ansett traktaten wara if få öfwerwägande fördel för landet, att det gif: vit den fin beträftelse, ehuru wisserligen ide med sägon jättemajoritet och först efter heta debatter. bitasom hos oss klagade man öfwer grundlagsbrott, iberopande den paragraf i grundlagen, fom förs znder ett storthing att fastställa tullen för längre id än tre år, hwillet icke rimade sig med traftaen, fom afslutats för tolf år. Lyckligtwis före nådde dock regeringens parti med Schweigaard i petsen att skaffa gehör för en rigtigare tolkning fo grundlagens förbud, fom ide gäller nedsättning ller upphäfwande af tull utan endaft förhöjning, hwilken anda tet också wid flera tillfällen blif