Helsingborgs-Posten – 19 december 1865, sida 2

Bref från Engelholm. Den 18 December 1865. Fastän en wiss auktoritet lofwat, att om ock alla möjliga hjelmar och tottar spjernade mot udden, skulle de litwäl besegras; få war det litfwäl ide utan en stark oro mi afwaktade den ftund, då telegrafen ftulle förfunna of utgången af representationsfrågan. Omsider anlände det glada burstapet, och med hwillen hänryckning det emottogs, är lättare att tänka sig än bestrifwa. Straxt utsändes en härold, som för de oroliga Engelholmars ne skulle utropa depeschens innehåll. Det blef en hisklig uppständelse bland hög och låg, gammal och ung; man omfamnade hwarandra, ja jag tror till och med, att en och annan gret en liten smula af pur förtjusning. När man emellertid hunuit sansa fig något, blef det fråga om att på ett mera eklatant sätt uttrycka sin glädje; — ljus framtogs, tjärtunnor kommo i rörelse, och vet blef en illumination, hwars mafe wi ide på länge äskådat. Jag beklagar endast, att undertecknad, som är dilettant i pyrotekniken, ej hunnit att fä färdiga nägra raketer. Tänk, hwilken charmant effekt ve skulle ästadkommit! — Derefter anordnades ett festtäg. Främst tägade skarpskyttemusiken, dernäst en ofantlig mennistomassa, få ofantlig nemligen, fom wärt lilla Engelholm fan åstadkomma, och det war ett larm, ett hurrarop, ett dunder, att jorden dånade inuuder. Med skarpskyttarnes musik omwexlade de herrligaste sänger, i hwilka damerna med fina englastämmor ide försmådde att äfwen deltaga. Det