Lady Nesshy. Berättelse från upproret i Skottland 1745. (Forts. fr. n:o 102.) Men dyraste tant, ropade Allan. Om också hvarje annan .... Nog, Allan, jag vet hvad du vill säga, och jag tror också, att åtminstone du icke instämde i den allmänna fördömelsedomen. Jag tackar dig derföre, Allan, tackar dig afhjertat. Men jag är egoistisk, som talar om min person, då jag hade ett helt annat motiv, när jag förde dig hit. Du ville hafva en summa af tiotusen guineår, för alt gifva åt den unge Stuart, på det denne dermed skulle kunna underhålla sina trupper. Tror du verkligen i ditt innersta, att Karl Edward skall gå segrande ur denna kamp?Jag är öfvertygad derom, ropade Allan, ty äro vi först i Edinbnrg, så skall sedan hela landet af sig sjelf störta sig i armarne på honom ! Och jag är öfvertygad om motsatsenX, sade den gamla damen med en märkvärdig bestämdhet. Stuartarnes sak är förlorad, och deras namn utsruket ur regenternas bok. Ännu innan vintren skakar löfven af träden, skall Karl Edward hafva flytt tillbaka till Frankrike, och hans anhängare skola för deras trohet plikta med lifvet. Du tror kanske att jag säger så af hat, emedan samma skådespel uppfördes för trettio år sedan; och att min makes blod ropar på hämd. Nej, vid himlen, det ropar icke på hämd, utan han var så tillgifven huset Stuart, att, om han lefvat ännu i dag, skulle han ännu i dag ånyo utgjuta sitt blod. Och just emedan jag vet, att hans