Helsingborgs-Posten – 16 december 1865, sida 2

sig sjelf. Sir Allan Glencairn, har du förtroende för din tant ? fortfor hon efter en liten paus med nästan högtidlig stämma. Jag har städse ärat er som min andra moder, svarade Allan. Så tag en af ljnsstakarne och följ mig?, sade lady Nessby vidare. Men märk väi, Allan, att jag nu inviger dig i en hemlighet, hvilken annars hlott arfvingen till slottet Nessby torde så veta. Åt din heder anförtror Jag denna hemlighet. Med dessa ord framtog hon en tjock vaxfackla ur klädningsvecken, antände den och skred framåt. År dörren utåt korridoren väl tillsluten ? frågade hon nu. Det är den, svarade Allan. Så kom, sade lady Nessby. I andra sonsternischen var ett litet böneallare anbragt. Det skulle påtagligen tjena till dens enskilda andakt, som bebodde detta rum, och såg temligen enkelt och anspråkslöst ut; men det oaktadt hade dess upphofsman användt temligen mycket på dess utrustning, ty fastän det var förfärdigadt af trä, kunde man dock vid närmare betraktande finna en mängd af det prydligaste bildhuggerriarbete derpå. Till detta altare framträdde nu lady Nessby. Ser du detta hufvud här? frågade hon, pekande på träprydnaden. ÅJag ser det, svarade Alian, noga betraktande det. Det är den helige Duncans hufvud, fortfor ladyn. Men far nu derösver med handen. Känner du icke en liten fördjupning? -Jag känner den, svarede Allan, hvars nyflkenhet stegrades med hvarje minut. -Lys nu noge dit. Du skall finna att fördjupningen har form af en liten triangel, och här fortfor hon, i det hon uppdrog ur barmen ett litet trehörnigt glänsande instrument, här är nyckeln till fördjupningen. Tag honom, Allan. Det finnes blott två sådana nycklar, den ene behåller Jag, detta husets ägarinna; den andre anförtror jag dig, ty jag känner ditt hjerta och Alices, medarfvingens tilll slottet Nessby. UTyst. svara