Aura eller Suomi? frågar en insändare i P. T. med anledning af ret officiella förflaget till prismedalj för 1866 års incustrintstälning. Medaljens ena sida föreslås skola föreställa Minerva, nttelande kransar åt Swea, Nora, Dana och Aura. Jnsändaren menar, att denna sistnämnda allegori ffa gudomligheter, som få ofta både i tal och skrift uanföres här i Swerige, borde ju förr desto heldre utmönstras ur den polttiska, poetiska och rhetorista fraseologiska ordboken; ty den härleder sig ur en begreppsförwerling, fom gör bilden särdeles ojmatlig, ijynnerhet för finnarne, hwilka häri fe en för kem föragrlig brist på lännedom om deras land. Hwad betyder då Aura? — Finland naturligtwis! swara säkert de flesta. Nej! Aura beter ren å, mid hwilten Åbo stad ligger. MAunraftaren mar således Åbo, likasom Fyrisftaten Upsala, Mälarestaden Stockholm o. s. w. Oh Auras föner woro vet finska universitetets barn. Cälunda har genom flitigt anwändande af denna bild förwexlingen mer och mer rotfästat fig i alle mänhetens föreställningssätt. Auras söner, ret är Finlancs söner; således är Mura Finland, likasom Swea är Swerige, Germania Tyskland o. s. w. Men i Finland är Aurasån hwarten tänd eler erländ såsom nägon allegorisk gudomlighet, repres senterande land och folk. Suomi är landets fins ffa namn och för vet finska follets naturåstådning gör det fig sjelf att tänka fig Suomi såsom ett perfonligt, indivitualiseratt wäsende. Så har och stett. Suomi heter Finlands gudomlighet. Suomi således, och ide Mura! Från en ältre sjöofficer, swensk till födsel, men innehafwante en hög grad i fremmande örlogstjenst, publiceras följande bref i Aftonbladet: Carlstrona den 5 Dec. 1865. Just nu är jag återkommen från en tripp med John Ericsson och fon ide återhälla mig från att lemna dig unterrättelse terom. Wi gingo ut fl. I på f. m., och woro kl. 12 twärs för Utflippan, winden war ostlig och vet blåste rätt härdt en 3rejwad märsegels ful och bra sjögång; monitorn rullade aldrig öfwer 120 med sjö och gammal dyc ning twärs in, men öfwerhufwud blott 49 a 50, få att mi alldeles obehindradt kunde promenera uppe på tornet. Wi gingo sedan 1 timma vakt emot sjö och wind, och det utgjorde min förtjusning att je huru wäl den wakare. En och annan sjö bröt öfwer hela fördädet få att stänket fom upp till of på tornet, men ide en enda gång ingaf det mig en känsla af fruktan för att hon ite ffulle lyfta sia, med ett ord den wakade utmärkt wäl och mar få maklig i alla rörelser att man ide tunde önska fig något bättre. Wi gingo fevan fördewind och det fom ide mera matten after öfmer än att jag med riff af att blifwa wåt uppå halfwa benet till knäet, kunde gått öfwer räcket ända akternt, och på sirorna slog enrast öfwer sqwalp. Jag war flera gånger unter däck för att tänna huru ret hördes der. — Under ve häftigaste stampningarne hördes en och annan gång stötar, fom på segelfartyssg då man seglar bidewind, men ret war inga häftiga ffa ningar, och man kunre ide ana att man war ute i hög sjö. Långskeppsrörelserna woro 3 a 40. uf ten nere i fartyget war under hela färden förtväfflig och angenäm. På ett och annat ställe drops pade det något, men det mar ite att klaga öfwer. Resultatet af alltsammans är att jag icke skulle draga i betänkante att gå till sjös i hwad wärer fom helst. Maskinerna arbetare förträffligt med 25 a 28 skålp. tryck. J tornet kom intet watten. Nu hinner jag ide mera, jag lockades med af Lar gerbergs bjudning, fastän jag ife borde blottställt mig för en OÅO. i December, men hwem lan motjtå sådana bjudningar.