Helsingborgs-Posten – 12 december 1865, sida 4

nom fill golfwet med ett slag af kolfwen — han förde handen till hufwudet, och då han kände ett hål der, tänkte han, troligen har ej ffottet flidat. Derefter blef han åter sanslös, hwikket tilljftånd warade under twå dagar eller något mera. Hand första yttrande sedan medwetandet äterkommit mar frågan, bhar ni fått ut kulan?, hwarefter han ånyo inträdde i ett flagg sömnsjukt tillstånd, fom warade ganska länge. Samma afton fom Lincoln mördaded hate mr Fredrik Seward, fom mar vice statssekreterare, frågat fin fader hwad förbererelfer fom ffulle göras för sir Fredrik Bruces prejentation, hwilfen skulle förfisgå vagen derpå. Mer Seward gaf honom ett uttast till swarstalet åt fir Fredrik, och han lade detta koncept till tal på pre fiventens bord. Lincoln hade om aftonen skrifwit färdigt talet, gillande mr Sewards yttranden deri, sålunda förberedande mottagningen af den brittista ministern, fom mid denna tid afwaktades af det amerikanska foltet med ett wisst uppseende och fom till detta folk adresserare sig så wänligt, wackert och wärtdigt. Mr Fredrik Sewarts förita fråga, setan han kommit till full sans en lång tid efter mortet, war: Har sir Fredrik Bruce blifwit pre fenterad? Han trodde att blott en natt hade för: fiutit. Han hade glömt hwad fom händt houom, och hans menne upptog just nu saker, som paste vat fort före mordförsöket. Mr Sewards (faderns) känslor wid detta mords försök woro till sin natur så lika hans sons, att mid ett tylikt tillfälle ven frågan fon uppstå, om cj fådana känslor förekomma mera allmänt mid en owäntad eller plötsligt inträffande fara. Mr Ecward låg på sidan, tätt intill sängkanten, med bufwudet hwilande på en farm, enkom gjord för tillfallet för att lindra jmärtan i hans krossade kind. Han försökte att hålla sig waken under det han war angripen af en sjuklings inbillningstraft, ett tills ständ emellan waka och sömn. Han kom till fullt medwetande mid handgemänget i korridoren, hwarefter mördaren inträdre och han hörde miss Sewarts rop: SHan will mörda min for! Men han såg ingenting af fin angripare mera än eu hand fom syntes framför hans ansigte, och hand tanfe mar rå: Ett sådant wackert kläre vet är i öfwerrocken! Mördarens ansigte syntes derefter för honom, och ten hjelplöse statsmannen tänkte blott: Smilten wacker farl! (Mördaren Payne war en ganska wacker karl.) Derefter hare han en känsla lika jom om regn hade smärtsamt träffat honom på ena sidan vaf ansigtet och naden, derefter hastigt samma flags känslor på den andra fivan; men någon swårare fmärta kände han ej. Detta war mördarens knif. Blodet frrutare ut. Han tänkte tå: Män tid är fommen, hwarefter han föll från sängen ned på golfwet och affminumade. Hans första känsla då han åter fom till sans mar, att han drad tyg, och att det smakade bra. Mrs Seward hade med en sked gifwit honom in litet th. Han hörre sakta talande röster omkring fis; nägra frågade och andra swarade, men omöjligt war vet för honom att urskilja hwad de fade. Han kunde ej tala, men hans ögon utwisade under hans fans löshet, att han önskade tala. Man förde till Ho nom en skriftafla af porslin, på hwillen han mös dosamt skref: 7Oif mig litet mera the; jag Mir snart bra7. Och från denna stund fom han fig få småningom till helsa och krafter. mm:nnn.:nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn