Helsingborgs-Posten – 12 december 1865, sida 2

e ie.; dock ide utstaka ett råmärle twå twistande, retsamma grannar emellan så högt, få wirsträckt att det fan förelomma ett öfwerstridande. Styrelseformen hade också i fig en brist. Den antog, att Swenska fols fet bestod endast af Ridderstapet och Adeln, af Pre sterstapet, af Borgare i städerna och af Allmogen på landet. Till en början woro många infigtsfulla och goda medborgare utestängre från reprejens tationen och ehuru man sedermera sötte deruti inromma allt flere sambällsklasser befanns doc hufwudgrunden för indelningen allt lösare och lösare. zwden deraf, att ät hwarje af 4 särskilta afvelningar tillertändes lika matt, uppstod tröghet och lungsamhet i arbetssättet, och mången gång jmås aktig och låg stridslystand. Nog af. en 253årig regeringstid blef icke tillräcli; att sammamknyta tärletens omd mellan somna oh fat, — tad en stor NRagent hare wäntat sij såsom belöningen för sinz wert — ret utedlef. Oerar den I inte3 Tyronen under folkets vänds liga jubel, under folkets warmaste milgingsönfts ningar och uncer ve rikaste förhoopningar. Dessa motfwarades i fallt mitt i alt hvad han ansåg tillböra Konungamaltens inblandning. Foltet börs jate alhoarligt, men ensamt att sträfwa för en ombilrnin: af representationen. Det om förslaget aflöste ret andra, men blef åter om intet, för att lemna rum för änan flera nya. Fäderneslandets tara himmel skymres af detta moln. Meycket gort, som sätert eljest fått fe ljufet, blef mr undanskymdt. En regerinasbana, fom i allt öfrigt läg så klar och wacker för historiens tom, hare nu tema fys ning, som ej ens en Konungs och ett solts ömjes sidiga Ffärlet och hängifwenhet förmådde jaga bort. Det blef Kennng Carl XY förbehållet att, fastän ban icke kunde älska folket warmare, än sin ade, härangångne farer, dock fatta ven stora sanningen, att Konungen fan gå med sitt folk på den lagliga oh gora reformens wäg, och detta utan att förlora ett grand af fin Konungamakt, — utan att nägot förlora, — i stället winna folkets odelade, warma tärtet och tackfamhet. Hwad Carl Johan betrattate med misstro, att ej säga missaltning, — hwad Oscar sannokitt önskade, men ansåg fig ide till: komma att utvätta, — ret utförde Carl XV. Den 5 Jannari 1363 aflät han till Rikets då förjamlade ständer nåtigt förflag till ny Rifsdagsordning oc) termed sammanhängande ändringar i NegeringsFormen. Sedan nu de 3 af Riks-Stånden under de nästförflntna dagarne antagit detta förflag, har ock tet 4 Rits-Ståndet i dag, den 8 December 1865, — retsammz godkänt och så snart Konungen finner för godt att sanctionera Rikets Stins ders sålunda i laglig ordning fattare beslut, winz ner detsamma kraft af Grundlag. Konungen har icke nöjt sig med att framlägaa ett skriftligt, med samwetsgrann omsorg och djup sinnig statsmannaklokhet utarbetadt förslag. Han har gjort ännu mera. Warsam att icke inkräkta på den fria öfwerläganingen, på de fria bes sluten, bar han dot frimorigt uttalat fin äsigt, att förslaget wore godt och att han more förwissad att dess antagande skulle linda Nitet till gagn. På öfwertynelsens wäg har Han främjat sitt werk. Högsinnat och ärel, fom alltid, Har ite Han fatt i främsta rummet konungamaktens omgärdande med ett onaturligt och wallande hägn, — wäl wetande att förtroense til foltet är em grund att bygga pä, fast, fom bälleberget. Konnng och folk, jå förenare, äro mättigr att lugnt oc wärdizt öf orrwinn: — hela inre söndringar, slå tillbata ottre fiender och af en sådan förening måste, med Guds bistånd, framgå färerneslandets wälfärd och lycka. J tetta ögonblick — wi kunna wara förwissade derom —höres ett oändligt jubel från alla delar af pårt älskade fädernesland och äfwen der, hwarest tacksamheten och fosterlandskärleten ite bry sig om den prålande formen, de högljndda festerna, slår dot hjertat lita warmt af kärlek till Lonung och Fosterland. Låtom of, fom för detta ändamål smmemkommit, åt dessa warma, innerliga känslor gifwa uttryc, då wi samfäldt utbringa: Lefwe Konungen! D:r Sturzen-Becker beträdde derefter talarestolen. Den föregående talaren hade tolkat folkets tacksamhet til fin konnng. Konungens ära är ; slottet Nessbys dunkla konturer uppdyka i af