Helsingborgs-Posten – 12 december 1865, sida 2

tagande tiil mössan. -LUrsäkla mig, jag kände icke igen er. Gör inga omständisheter, Andre, fortfor Allen.-Men fort sår, hvad har här förefal il, all folket derinne gör ell sadant rasande väsen?-Nägot helt enkelt, sir Allan: lady Nessbys underhafvande halva hört talas om följderna af Hans Höcket a pretendentens verk ville jag såga, och nu har hela klanen rest sig, för all stöla till den revolutionära armen. Raturligivis kunde ira gresvinnan icke tillåta detta, utan att löpa fara all blifva förklarad för en rebell, af den Hanoveranska .., af den rätumätiga regeringen, ville jag säga, och få sina gods konsiskerade, lersore lät hon nu genom mig förklara för sina samtlige lorhaklare, all om nagon af dem, eller blott någon al deras söner eller slägtingar ölvergiaso till Carl Edvard så skulle han för alltid förlora sin för halinigg och Ila se sig om ester ett annat hem. Folket har således nu det valet, att antingen lyda eller blifva tiggare. Men nu ursäkta mi; jag har annu en lång väg för mig, alldenstund jag måste göra klanerna i andra an lan af grelskapet samma sorkunnamle.Med dessa ord sprang han upp på sm häst, och jizade skyndsamt dorifrän. Äfven de båda vännerna lIÖsgjorde deras hästar och fortsatte resan, men de gjorde det ingalunda med samma skyndsamket de hittills beslisät sig om. Alven syntes de halva biivit öfvermåttan lanksulle, och ingen af dem talade på en lång stand et enda ord. suugen bröt dock Ulrik Crawford tystnaden. Allan-, sade han, om vi blott kommit för länets skullsom du tänker göra hos din fru tant, skulle vi göra klokast! all strax vända om, ty det vi hafva hört klingar ingalunda uppmuntrandeVisserligen icke, genmålde Allan, -men huru rimmar sig strängneten mot hennes landtsolk med det tänkesätt, lady Nessby lade i dagan, då hon räddade dig ur Duncan Forbes polisbetjenters händerUlrik Crawford svarade intet, utan gaf sin häst sporrarne