Lady Nesshv. Berättelse från upproret i Skottland 1745. (Forts. fr. 97.) Således sulto de af, bundo deras hästar vid en af de jernringar, hvilka för detta ändamål voro anbragta i en af husets bjelkar, och gingo in i värdshusrummet, der tumultet rasade, just som de amnade inträda, upps! ogs dörren, och nt på tröskeln trädde en man, i hvilken Allan yv: rkligen i igenkände Andre Moggers. I dörren vände sig denne ännu en gång och sträckte hotande handen emot de hundratals, hvilka befanno sig derinnansöre. I veten nu, karlar, hvad som förestår eder, om Jhandlen emot fru grefvinnans villa-, skrek han inal. -Laten det alltså vara eder sagdt, och tona er till vy arninga. -och dock sköla vi göra, hvad vi vilja-, skreko de innevarande, äfven om vi tiv gånger måste dö al hungerIntendenien sade intet ord mera, utan ilade ut ur huset på vägen, för alt hastiot sötta sig på sin häst, hvilken han äfven låtit slå derute. Han hade i sin ifver icke märkt de båda unge männen; men nu trädte Allan emot honom. Hvad står på här, Andre?frågade han, kallande Intendenten helt kort med hans förnamn. -Åh, är det ni sir Allan! svarade denne, vördnadsfullt