Helsingborgs-Posten – 9 december 1865, sida 1

Debatterna om Representationsfrågan. Wi fortsätta här den afbrutna redogörelsen för debatterna på ridrarhuset och inom presteståndet rörande representationsfrågan. Ester excellenjen ve Geer erhöll mid måndagens plenum professorn Cedersehiöld ordet. Han gendref de yttrade farhågorna för penningewälde och bonderegemente, och fann heller icke någon grund för de mörka taflor man uppdufat om pressmissbruk och förswagat konungamakt. Wäl hade hans före frånd ännu icke wunnit full tlarhet i åisslilli na punkter, rer ban hyste betänkligheter, men hans hjerta ledre honom att lemna sitt ja till förslaget, som tressutom more det enda mer någon utfigt för sig. Hwarje motförslaa, om än få förträffligt stulle mötas af ett obewetligt för fent! Grefwe Hermans son förklarade fort, att han ämnare rösta nej och ånskade att detta nej måtte höras af samtid och ef:erwerld. Grefwe af Ugglas höll för, att nödwändigheten af en representationsreform war allmänt infedd och medgifwen — det war blott i afseende å sättet sör densammas genomförande, som meningarna woro delade. Under det några ansågo grunden för ftindge författningen ännu kunna bestå, förordade andra tlasswal. Öwad ftåndsioden beträffar, fi wore dot rensamma oförenlig med samhällsutwecklingens mus warande ståndpunkt, och kunde man äfwen på fråndåe författningens grund uppbygga något nytt, kunde vetta endast blifwa ett stundens werk. J fråga om klasswal, fom onekligen hade fina företräden, gällte rock, att jwårigheter mötte för gränsliniers upydragande mellan de särslilta klasserna, och funs te äfwen dessa swårigheter yväfwas, wore det lif wäl olämpligt att auzvända principen på wårt närwarange rörliga samhälle, der interessena oxpps hörligt wexla. Men då nu säwäl ständsidcen fom klasswalsprintipen måtte förkastas såsom otidsenlis ga, erbjöd fig intet annat än re samsälta walen, och resja wore således i närmwarante ögonblick att betrakta säsom en samhällsnödwändighet. Principen innebure wisserligen sina saror, men dessa woro mindre i ett samhälle, der bildningens och industriens fortgående utweckling gör samhällets rättigheter till en allmän lösen. Då man med Danmarts exempel wille afskräcka från antagande af samsälta wal, trodte talaren åter, att detta land för närwarande i främsta rummet ger oss ett warnande exempel på följderna af inre twedrägt. Widc tillämpningen af de samfälta walens princip stulle säferligen den egna förtelen lära walmännen att wälja ven, som bäft bewakade landets interedsen. Talaren wille göra den anmärkningen mot walen till andra kammaren, att dessa bättre mots swarat sitt ändamäl, om de icke hade bestämts att blifwa indiretta. Det wore uemligen allmänt ers kändt, att bildningen mid sådana har swårare ati göra sig gällande. Också hare de direkta walens företräre i det förslaget åtföljande anförandet til statsråtsprotokollet blifwit erkändt, men man had ryggat tillbaka för de swårigheter, fom skulle möt, för såcana wals hållande, Det wore sanut, at