öppet gifwa skäl för det nej, han af pligt och amwete anför han sig uppfordrad att afge. Forslaget erbjöd wisserligen mycket och utmärkt gort, men talaren ansåg fig just deraf funna taga anletning att hoppas ett bättre och fullständigare. Måhända låg felet i hans kortsynthet, men deröfwer behöfde han ej skämmas samt uttalade sin åsigt desto fris modigare, då sannolitt flera af hans kommittenter bysa samma åsigt. Hans anmärkningar gällde Hs5 3, 6, 7, 8, 13, 14, 25, 26 och 65. De flesta af ressa anmårkningar äro wisst obetydliga, men dä tal. aldrig kunde förmå fig att tro det wara sannt hwad man påssått att förslaget ånyo oförändrart stulle framlängas, mille han nu votera nej i hopp att få fe ett bättre, men lofwade dock att votera ja, i händelse han nästa gång blir återwald till res presentant. Går förslaget igenom skulle dock tal. lika med alla andra gora medborgare fröjdas öfwer ress framgång. Med venne talare inftämre apothekaren Åkerblom från Lund. Ytterligare talade emot förslaget hrr Siljeström från Kalmar och Sundwallson från Upsala. Hrr Bergman och Bolinder förklarade fig wäl hafwa hyjt betänk ligheter mot förslaget men ansågo förhållandena sådana att det dock borde antagas. Härefter mas nade v. talmannen hr Muren att öfwergå från ord till handling, anseende, att skälen för och emot nu wore sillräckligt granskade. Hrr Sundmwallfon och Åkerblom yrtade votering, wid hwilfen förslaget antogs med 60 röster emot 5. Ståns dets samtlige medlemmar hade infunnit fig hög tidsklädda. J yrestestandet motiverade dr Lindgren i i ettpathetiskt föredrag sitt afslag. Förslaget rubbar den konstitutionella jemnwigten emellan de bära ftatåmagterna, lemnar ingen garanti för en tillfredsställande behandling af de stora samhällsfrågorna och lägger folkets hela magt i allmogens händer. Prof. Ribbing fann förslaget inkonseqvent; det wacklar mellan 2 principer: allmänna wal och kommunalinstitutionerna. Kamrarne äro blott qvantitativt icke qvalitativt stilda. Steget borde tagits fullt ut, få att kommunen helt och hållet blifwit representationens grundwwal. Dr Gumcelins före swarade den s. k. agitationen. Det wore lofligt att wäcka de likgiltige till deltagande för samhällets wigtigaste frågor. Den muvarande reprefentationsformen är hinderlig för statens rätt att till fina ändamål begagna fig af alla befintliga goda tfrafter. Förslagets största förtjenst är, att det står i samklang med den moderna tidens idger — det är demokratiskt utan att wara radikalt. Ur demokrar tien och den allmänna upplysningen framgår wår tids och framtidens naturliga aristokrati, bildninz gen och patriotismen. J tessa har konungamagten ett starkare stöd än i aristokratiska kamrar i mwanlig mening. Dr Sandberg anjäg, att prejteståndet skulle förlora fin fria pröfningsrätt genom att fatta beslut före aveln, föreflog derföre uppskof med den slutliga behandlingen tills resultatet af adelns öfwerläggningar blefwe kändt. Prof. Selander ansåg detta stridande mot 47 I rifsdaggordningen. Dr Säwe och kyrkoh. Otterström talare mot uppskof. Dottorerna Ljungdahl och Rundgren samt biskop Bring förenade jig dere mot med dr Sandberg. Uppskof beslöts derefter med 35 röster mot 20, Åför så witt ej adeln fattare enahanda beslut. Dr Sandberg föreslog widare att uppskjnta sista plenum till om onsdag, hwilket dock afslogs, sedan erkebiskopen upplyst, att 18 talare anmält sig. På riddarhuset uppträrve först frih. de Geer och bjöd att se sakerna i stort samt icke förlora sig i detaljgranskning. Samhällets organiska lif yttrar fig nu ide i korporationer ntan i fommur nen. Men inom kommunen har ståndsåtskilnaden ide längre werklighet; de enda lefwande grundbegreppen inom densamma äro personlighets och medborgerlighetsbegreppen. J förslagets första fam mare nå nutidens kommunala institutioner sin höjdpuntt, och denna kammare utses derföre af landstingen; den andra deremot ställer individerna inom kommunen i ett närmare samband med res presentationen; grundprincipen för båda är ide penningen eller åldern eller andra yttre qvafilikationer utan medborgerligt förtroende, uttryckt genom mal. Talaren öfwergick verefter till bemötandet af mot förslaget gjorda inkast och berörde slutligen allmänna meningens ställning till detsamma. Jngen borde föreställa sig, att ett af konungamagten framlagdt förslag, som blifwit godkändt af twå ständ nästan ens hälligt och med bifall mottaget af lans dets allmänna mening skall öfwergifwas derföre att det nu möjligen fölle med en knapp majoritet. För de öfrige talarnes yttranden måste mi uppskjuta redogörelsen till om lördag. J presteståndet utrelades en tryckt proklamation, med uppmaning att adeln och presteståndet skulle räcka hwarandra banden och gemensamt förswara fosterlandet för ret flag, fom ret fjelf i feberyra söker tilldela fig. Staden och Provinsen. ö idi cc UImIUI:EiUiBE c?;vPTdbLu — s—0—)0 Lkhn ÄwW.. eVwe VV VV