— pv Stanzer för dagen. VIl. Om några dar, när allting så är lyktart, som alla warma hjertan ffa tro, när hwarje stormmeln från wår himmel flyktat och sinnena fått åter hemta ro, mitt fosterland, hwad stunder utaf lycka! hwar glädje, att hwarandras häncer trycka, att jorda lifwet uti glömskans graf och njuta blott hwad stort of striden gaf! Det skilda skall ånyo sammangjutas och mycket söndrart warda helt igen, och en oändlig brödrakrets skall slutas af alla fria, ärla jwenska män, och werlten, wan wid slitningar och fejver, skall med benndran skåda wåra nejder och mången större wore gerna gäst wid detta lilla folts förbrödringofest. Och umntrare skall sedan hammarn klinga i wåra stogars djup, wid elfwar blå, och tryare skall slagan rå sig swinga och plogen djupare i jorden gå,