gammalt och föräldradt, utan fastmer att noggrann! pröfwa bet nya och deraf behålla hwad fom befin ned nyttigt och gagneligt. Man har sött förringa wärdet af de opinionsyttringar, fom ingått från alla delar af landet, men man måste wäl medgifs wa att de deputationer, fom i dessa dagar infunnit fig, ändå betyda något. Möjligen wisar det mod att trots hela landets opinion rösta nej af egen öfwertygelse, men twifwelsutan wore det ännu akt ningswärtare att med äsirosättande af egna indi viouella åsigter gifwa wika för landets högt uttalade önskan. Ör Carlsson gjorde en framställning af de sannolita följterna af ett afslag. Först och främst lommer pressen att ifrigare än nägonsin arbeta för en representatiensförändrina och regeringen skall inom kert nödgas ånyo framlägga förslag dertill, helst vevan nu halswa representationen, understörr af hela natienen jemte ätminstone en högst betydhid minoritet hes Fresterna och adeln, fortrar ten. Aveln fon derför ide skörda annat än förlust på ett uppskof. Någon utfigt till ett bättre förslag finnes ej; och faller regeringens förslag, så fom mer adelns inflytande att nentraliseras af det hat fom skall drabba ven för dess metstånd emot en nyttig och nödig reform. Frih. A. C. Raab wisade grundlösheten af de farhågor jsom blifwit yttrade för ett bondregemente. De werrtliga bönderna äro adelns bästa bundsförs wandter och gora patrieter, ehuru de möjligen ännu ide ega de injigter fom önskligt wore. J fråga om förslaget att adeln slulle säsom ständ till nås gon del ingå i öfre kammaren, erinrade talaren att detta ju icke heller innebure någon garanti för det konservativa elementets bewarande, ty äfwen den saken kunde ju när som helst ändras. På grund häraf och hwad mera som blifwit i detta ämne yttradt wore bäst att just nu antaga det hwilande förslaget. Frih. Alströmer åragalade med statistisla upp. gifter att ve uteflutnes antal ide är på långt när så stort fom ret blijwit uppaifwet, samt förs klarade sig skola rösta för förslaget, dels emedan sådant wore en politisk nödwänrighet, tels emedan talaren fann förslaget i sig sjeljt godt. Grefwe C. G. Mörner yttrade fig emot för slaget på enahanda grunder som af flera föregående talare blifwit framställda. Landshöfringen grefwe A. Hamilton fann adelns motständ under förhandenwarande omständigheter onaturligt, oh bewisa att det endast härledre fig från rättbhafweri, hwarefter slutligen landsh. Bennich särsliltt gendref talet om ett bondregemente, emedan ban tänkte högt om bönderna och den ofantligt stora metelflass, fom satnar mapenfföls dar, men eger en warm fosterlandstärlet. Sammankomsten upplöstes med några warma ord of grefwe Ulgglas, hwarefter landshöfting Nortenfelt å mötets wägnar tackade grefwen för det sätt hwarpå han ledt öfwerläggningarne.