Lady Nesshy. Berättelse från upproret i Skottlund 1745. (Forts. fr. n:o 96.) Här teg den gamla och drog sig strax derpå tillbaka till sin spinnrock, utan att det ringaste bekymra sig om den tilltalades fårvånade blick. Carl Edvard fick föröfrigt al Lochiel sjelf förklaring öfver hvad talet hade allt betyda, då det var den sednare ganska väl bekant, att Lanah stod i rykte alt vara begåfvad med -ett andra anletä-, det vill säga med förmåga att på vissa tider se in i framtiden. Också hörde C Cameronernas höfding ingalunda till dem, som vågade tvifla på en sådan gålva, och sålunda var han fullkomligt öfvertygad att hvad Lahna nyss förutsagt rigtigt skulle inträffa, Huru kunde då resultatet af underhandlingen blifva annat, än att Lochiel obetingadt gick öfver till Carl Edvards sak, och genast förklarade sig beredd alt låta hela sin klan marschera. Locbiel var nu vunnen, och numera vågade ingen af de ringare höfdingarne molsäga parolen -framat!Ester nägra dagar antr ädde den unge pretendenten sin marsch till Glensinnan, der emellertid en liten skara högländare samlat sig. Här tillstötte äfven Lochiel med sina Cameroner, och nu var revolutionskåren redan tolfhundra man stark. Visserligen en liten arme i förhällande till Englands makt: men nu blef i ett nytt krigsråd beslutat att man skulle draga landet utföre och våga kampen mot Engelska regeringen. Hoppades man icke ännu draga till sig betydande för