Helsingborgs-Posten – 5 december 1865, sida 2

———— — —— stärhningar på vägen och så blifva alllmera jemnslark med sienden! Dessutom voro ju slera andra omsktändigneter förhanden, hvilka i en sednare tid kanske icke mera skulle verka så gynnande. Konung Georg IH var nemligen då med sin son, hertigen af Cumberland, i Hannover, der han öfverhufvud heldre dröjue än i det dimmiga London, och under tiden regerade ministerrådet. i hvilken markisen af TWendale hade säte och stämma såsom statssekreterare för Skottland. Då nu underrättelsen om Carl Edvards landstigning som en löpeld spridde sig öfver hela Britannien, och då denne underrättelse blef bestyrkt genom den andra, att pretendenten samlat en liten här vid Glensinain, uppstod i början stor bestörtning i London, och ministerradet var redan i begrepp ati skicka en liten armada till Hannovers kust, för att så fort som möjligt hemta konungen derifrän. Narkisen af Twendale förklarade likväl underslodd af särshillla underrättelser, hvilkas afsigtliga salskhet han nalurliglvis icke kunde ana, sådana mått och steg för rent af löjliga, då utom några öfverspända husvuden ingen enda Skotte var så daraktig att öfvergåä till pretendenten. -Man måste, sade han, -betrakta saken fran en helt annan synpunkt, och tänka derpå, att Carl Edvard ännu vore helt ung och sinnad för äfventyr. Han för sin del hölle hela affären för ingenting mera och ingenting mindre än ett studentupptåg, och man skulle derföre göra sig löjlig inför hela verlden, om man deraf stämplade ett uppror, en revulotion. Denna åsigt gick igenom, och sålunda blef ingen eskader afsänd. Deremot uppdrog man åt general John Cope, som kommenderade garnisonen i Perth, att draga pretendenten till mötes, taga honom till fånga, och förskingra hans anhängare. Det var allt hsad man ansåg nödvändigt att göra. Naturligtvis hörsammade general Cope och drog med sin knappt semtonhundra man starka trupp fienden till mötes. Men till sin olycka var han hyarken synnerligen älskad eller aktad af sina soldater, då man icke tilltrodde honom mycken militärisk skicklighet och ännu mindre mod och beslutsamhet.