tt träffa spilen på hufwndet oh att träffa medi? raft, få att ven går djupt in. ÖÄfwerblick och in J igt äro hes honom förenade i lika hög grad. SH ilt, ywar som rör ectefiaftifz och fultusminifteriet I amt inrilesminis:eriet (han har Haft båda porte öljerna) är han grundligt hemma; och mängfaliga och ypperliga inrättningar härröra of hans verksamhet. Mionrats öfwertagande af konseljpresidiet och regeringens ledning wid ombytet i December 1863 war ingen systemförändring. I allt wijeurtligt fortsatte han hwad Hall hare påbörjat — hwari han för öfrigt äfwen hade rel. Hans stora fel war, att han litare för mycket på sin förmåga att tunna lera såwäl tonungen fom follet. Hans pos litit misslyckades; men i hans ögon war orsaken rertill att foltet hare switit, eller om man will: att ter ide längre fanns ett Danskt folk, utan blott en million mennistor, fom tala Dansta. Det är tetia sätt att fe saten, fom i detta ögonblick aflägsnar Monrad från Danmark för ott skaffa fina föner ett nytt och bättre färernesland. Monrad Har sjelswa werket alltid i en mit wärdig grad stått främmande för Danska sellet, oaktart vet ofantliga inflytande han utöswat på vet, till lyda eller olycka. Under det isynnerhet hand jemnårige och politisle frände, Carl Hall, warit i högsta grad populär, har Monrad alltid af massan rönt mera antipathi än sympathi. Hall är nemligen — till en vel litsom Palmersten för Engelsmännen — en typ för eller en pregel af de wäsentliga egenskaperna i Danska folkkarakteren: men ten krastfulle, energiske, manlige Monrad är ide fött och Bod af Hr Eörenfens lött och Hed. Man har böjt sig för lans egenskaper, men fuas vare of fruttan, åtminstone end ast af aktnina, ide af tillgifwenhet. Derföre måste det i nödens stund wisa fig, att jolket icke wille eller kunte följa mer Monrad. Men likwäl är det typdligt, att denne framståenre man skall lemna efter fig om djup fat nad i te parlamentarista debatterna. Och ingen fåran man — just en man ordets egentliga ber tyrelse kan intaga hans plats. Med hustru och barn reser Monrad nu till — Nya Zeland. Ja, stället är nästan ännu befyns nerligare än sjelfwa expatriationen. Om Muftras lien i allmänhet och Nya-Zeland i synnerhet nås gonsin blifwer wårt lilla klots tyngdpunlt, är ide gort att säga; men i så fall kan det knappast ske förrän efter åtslilliga ärhundraden, då Monrads slägt sannolitt för längeledan är nttöd. Snarare stulle man tunnat förstå om han walt Rordames rika; ty der skall framtiten måhända redan i nästa sekel föra spiran — åtminstone då Ryssland och Preussen hunnit uppsluka te Germaniska och Skans dinavista racerna, hwartill utsigterna tydas wara ganska lofwande. Nya-Yeland skall för öfrigt wara ett präktigt Tand med herrligt klimat och goda institutioner. Der skola alltså Monrars barn rotfästas: twenne wurna söner, älskwärda och rikt begäfwade Ynge lingar af omkring 20 års ålder, följa honom; en dotter tager han äfwen med. Twenne wurna vöttrar stanna qwar här, ten ena är redan gift (mer universitetsrocenten i statsekonomi Chr. Frereriks sen), den andra har nyligen blifwit förlofwad. Det är emellertid icke föräldrarnes afsigt, att för: blifwa derute; om de få lefwa, är det deras mening att komma tillbaka om 6 eller 8 år. Bi skop Monrad, fom behåller fin pension (3,000 Rboöl om Året), har någon förmögenhet; han eger eu gård i Köpenhamn, fom ide är såld, rå teres mot en honom tillhörig egendom wid Lyngby, haljannan mil från staden, Hummeltofte, hwartill en del jord hör, öfwertagits af hans ofwan nänvuda swärson. Danmarks skollärare hafwa sammanskjutit en större summa, af hwilken en del anwändts till ins köp af ett kronometerur af guld, hwilket i måns dags högtidligen öfwerlemnades åt Monrad såsom en tacksamhetsgärd för hans nit för skolwäsendet. Aj återstoden skall bildas ett stipendiim, fom fom mer att bära Monrads namn. Grefwe Sponnck, fom under alla omständigheter ämnade lemna Grekland till wåren, har enligt bref från Athen samtyckt att afresa redan i November detta år, för att ide utsätta kung Geoag för nås gon ny förörmjulelse eller bereda swårigheter åt en ny minifter. Grefwen begifwer fig med fin far milj till Rom, rer ban till en början ämnar flå ner fina bovålar.