jag för dem. Besall ni öfver min förmögenhet, milt folk; ty jag lägger allt för edra fötter, på det ni må handla med dem efter edert godtsinnander. evär makt växer!ropade Carl Edvard, å nyo uppvaknande till glad förhoppning. Glencairns exempel skall finna esterföljare?. -Den har redan funnit demk, sade Ulrik Crawford med eftertryck. Nin prins, jag har att meddela eder den glada underrättelsen, att lairderne Hinton, Lindsay, Dornoy och Monkton samla deras folk och uppställa dem i Glenfinnän, knappt tio timmars väg härifrån. Äfven Glan-Ranalds kontingent är kommenderad dit, och ni skall dersöre, om ni bryter upp i morgon, redan hafva alt befalla öfver en liten armet. Åå hvad sägen i nu mina herrar ? ropade Carl Edvard 1 ännu gladare ton än förut, i det han vände sig mot lairderne Macdonald och Macleed. -Jag säger svarade den gamle erfarne Macdonald med lungt allvar, att alla ansträngningar äro förgäfves, om vi icke bringa på vår sida de båda mäktigaste af Skottlands adel, Maccullamore eller hertigen af Argyle, som han vanligtvis kallar si, och laird Lochicl, som befaller öfver Camcronernas stora Clan. Ja om böot en af dessa båda ginge öfver till oss, så ville jag redan skapa hopp och ropa sramåtlika så eldigt som Ers Kungliga Höghet sjell. Jochiel skall stå der rättvisan är, anmärkte Allan Glencairn. evi äro personliga vänner, och jag tror mig kunna gå i god för hans beredvillighet, om blott Ers Höghet ville göra honom ett besök. För närvarande har visserligen den gamle Lovat ett stort inflytande på honom, men ett ord ur Eder mun, och han skall, full af tillgisvenhet, foga sig derefter! om Lochiel går på vår sida, så uppgilver iag allt motstånd, återtog laird Macdonald. på skall ingenting afhålla oss att strax uppsöka Cameronernas laird-, förklarade Hertigen af Rothsay beslutsamt.