Epistlar frän hufwudstaden. (Från red:s korrespondent.) IV. Den 27 Novenber. Den wigtiga afgörande dagen, då fäderneslanbets öre stall bestämmas, nalkas nu med stora steg Walplatsen känner man; på Riddarholmen skall slaget stå, oh man börjar nu frän begge sidorna uma räkna fina motitåntares styrka. Men från hwilken sida man stall få se segrens fana swaja, rerom är folk ännu ide riktigt ense. Rirdarhuset rälnar i dag något öfwer 600 medlemmar, af hvilka man, efter få noggranna beräkningar fom möjligt, anfer ungefär 250 tomma att rösta för förslaget. Ju är ten stora frågan, hurn skola ve äterstående 350 och re, fom ännu torte uttaga poletter, bete sig? Skola te wara eniga, stå fom en man, fast beflutna att kullsparta förslaget och läta alla ber putationerna draga hem med hwad man kallar långa näsor, eller stola te nerlägaa wapen, heldre än att tilltämpa fig en seger, hwars frukter kanske blefwe bittra nog? Detta är en fråga, högst swår att befwara. Under denna wecka funna förhållanderna ofantligt mycket förändra sig; det finnes inom Ridterffapet och Adeln, trots alla re illiberala tills mälen den liberala pressen dagligen tilldelar detta ständ, mången, fom, utan afscende på previlegiei och egna fördelar, werkligen är samwetsgrant öf wertygad, att bet nya förslaget ide är det enda fa liggörande; som, ide af förutfattad grundsats at sätta fig på twären, utan efter noggrann pröfnins funnit betänkligheter mid att nu kasta det gamle fystemet öfwer bord. Mången så tänkande, son för några weckor sedan warit fajt besluten att röst nej, har nu blifwit tweksam wid tanken på de möj