Helsingborgs-Posten – 1 december 1865, sida 2

hjerta. Med större förtroende har ännu ingen fos nung gått sitt folk till mötes. Må det swenska foltet wisa fig Hand förtroende wärdigt: oh må det aldrig glömma, att det är Honom, Honom ensam, tacksamheten tillkommer för bmwad reprefenz tationsförslagets framläggaure innebär ärelt och högsint! För förslagets brister äligger answaret rem, som skrifwit, icke Honom, som gifwit det. Med eder, mine herrar, känner jag djupt bety delsen af den stund, som nalkas. Och likwäl, — om det nu framlagda förslaget är skrifwet icke blott på papperet; om de ord I mu uttalat, såsom jag tror, utgå ur swenska folkets eget hjerta, — då förmår ven wäntade stunden icke i något fall att utplåna detta förslag. Det skall då genomtränga alla sinnen; och minst skall Sweriges adel ensam förblifwa kall. Jag kan wittna, att ridderskapet och adelns ledamöter allwarligt och ärligt pröfwa hwad dem nu föreligger. Samwetsgrannt wäga re sina farhågor emot förhoppningarne; och om de ännu tweka, då är det derföre, att ve tro farer: neslandet behöfwa dem. Det behöfwer dem också och skulle köpa förslaget dyrt med dessa sina ädla söners tjenst. Alla wilja mi framgent fe dem i we främsta lederna; men just derföre må ve ide stanna bakom fina åldriga förffansningar, utan träta ut bland tessa Icver, fom ständigt rycka framåt. Det är oss icke nog, att adeln lägger sitt ja i urnan; wi wilja se det fritt och med förtrö stan till framtiden afgifwet; likasom mi mwilja hafs wa ett kärleksfullt, ide ett med motwilja blandadt, ja från presteståndet. Wisa wi blott aktning för teras redliga öfwertygelse och lagligt bestående räts tigheter, jå skola Ronung och folt icke länge wänta förgäfwes att fe fina önskningar uppfyllda.