Hr Ehrenheim framhöll den motsägelse, hwartill Hr Brakel gjort fig skyldig, då han förordat samfälda wal för andra kammaren, ehuru folket, efter hans eget påstående, hemtar sin enda politiska wisdom ur skandalpressen. Hwad angick adelns inwäljande i öfre kammaren Liffom på ett hörn, få more detta i sanning att sälja fin förftfödflos rätt för en grynwälling. Det är genom ffidlighet och talanger adeln bör förwärfwa sig fina meds borgares förtroende, och derigenom på långt bättre grunder än hittills bibe hålla fin plats i reprejenz tionen. Ö. exc. frih. De Geer erinrade om att jtändsinstitutionen ansågs af mår nuwarande ritsdagsordninge författare lifdömd. Man har erkänt, att te olifa förslagen till dess ombilening blifwit allt bättre och bättre, och tommit derhän att rentaf anse det bifall, som eguats vet nu hwilande förslaget, såsom ett nytt skäl för dess förkastande, emedan man då kunde hoppas, att slutligen få ett, fom wore fullfomligt. Men talaren hemställde, om det werfligen wore skäl att på så, mildast taladt, lösa grunder dröja tills man måhända finge ett sämre. Faran att lemna walrätt åt ett folt, som hemtar sin widdom ur skandalpressen, borde ej oroa NÅS gon; tv vet gör ingen, och funnes inter annat skäl mot förslaget, kunde man lugnt rösta ja. Bewillningen bör utgöra ven bästa grund för census, ty ven är fom bekant uppgjord af en samwetsnämne, och måfte wäl anses mera tillförlitlig än en census, fom grundar fig på berätning öfwer hwad man t. ex. röfer eller super upp. Anmärtningarne mot ärliga riksdagar wederläggas åtminstone i någon män af erfarenheten, som wisar, att sädana hällas i ve allraflesta länder. Man hare också önskat, att det s. t. strecket skulle blifwit fatt längre ned, men tal. ansåg wäl icke farligt, men orätt, att wilforen stulle wara lita för rättigheten att tettaga i fommunens fom statens wigtigare wärf. Om man föröfrigt gillar hufwudgrunderna för förslaget, bas tal. dess motständare noga betänka, om nägra mins dre wäsentliga tetaljer borde utgöra giltiga skäl för ett afslag. Tal. ansåg detta få mycket mindre wara fallet, som efter hans åsigt swenska foltets kärna är frisk, ej blott hos den unga furan i das len, utan oc hos den gamla eken på höjderna. Grefwe Erit Sparre glarre jig åt ven agitas tion, fom nu pågår, och font endast är ett uttryck af ret allmänna intresse, hwarmed landet följer en wigtig fråga. Demokratien, som man welat fram ställa fom en werklig buse, ansåg tal. alldeles ide farlig, och den hyjer ingen afund mot adeln. Men hwad som innedure en werklig fara är att det nya förslaget från walrätt utefluter mer än 70,000 nu walberättigare personer, hwilka skulle i fin förbittring deröfwer förena fig med proletärerna, ty det är tredje ftåndet fom hyser afund mot ateln, och som skulle bli enwältigt enligt det nya förslaget Tal. förklarade fig ej wara någon diplomat, men lifwäl få klok general, att han ej wille omtala allt hwad han och hans winner ämnade göra; trodde jig emellertid utan fara kunna låta sörstä, att ett nytt förflag finnes redo att f:amläggas, i hänrelje tet kungliga faller Tal paminte om ben 10 Åua. 1780 vå sfranska adeln storsinnadt afsagt fig fina rättigheter, oh frågade hwad tacksamhet ven skördade derför af nationen. Tacksamhet war, enligt talarens åsigt, ett okändt ord inom pnbliken. Hr P. R Teromeden erinrade om ren från Upfala universitets lärare ingångna opinionsyttring och att denna wäl måste anses såsom ett biz fall till förslaget från tanfens höjder. Mot farhågorna att fonungamagten skulle före flyttas i massans händer hänwisade tal. till Srankz rife, fom har en långt widsträcktare walrätt än förflaget mergifwer, men icke lär wäl någon derföre funna påstå att wagten öfwergått från kejsar Napoleons händer i massornas. Tal, lifnare grefwe Sparre mid en politisk Pros teus, fom man ide kunde få något tag på, till följd af te inlonseqvenser, hwaraf hans föredrag ywimlarde, men erinrade dock i afscende på llandret mot tet mycket omtalade strecket, att de som stå derunder dels äfwen nu i egenskap af obesutna ide ega laglig walrätt, dels att de som werkligen ega en sådan, till följd af den graderade röststalan tjenstefolket i full verksamhet för att verkstö Faebn;:n Farna och äfverhufynd föra allt som Vi