Helsingborgs-Posten – 28 november 1865, sida 2

om den med så mycken möda förvärfvade förmögenheten. Sålunda hade hon hittills icke helt och hållet förbjudit honom sill hus, utan fastmer tålt honom, såsom man tåler ett nödvändigt ondt, som man icke kan afvända. Men numera, efter Ålicks sista förrädiska handling, beslöt gresvinnan att för alltid asbryta all fört indelse med honom. Var hon icke öfvertygad att han verkligen hyst den afsigten att låta mörda sir Allan Glencairn? Och borde hon icke, om också detta mord icke lyckats, likväl anse honom för en mördare. Hela natten, under hvilken de i förra kapitlet beskrifna händelserna föreföl!o. kom lady Nessby icke till någon hvila: för det stora sällskapet, hvilket var församladt hos henne hade hon ända till slutet visat ett alltid lika allvarsamt och kallt ansigte, så alt ingen blef varse, hvad som föregick i hennes inre. Äfven emot sina niecer var hon sluten och hade med elt envist stillatigan de besvarat Constances ifriga frågor om underrättelser från Ullrik Crawford, såväl som Alces sorgna blickar för Ållans plötsliga försvinnande. Men knappt hade hennes salar blifvit tomma, knappt hade det härigenom blifvit henne möjligt att draga sig tillbaka till sitt privatrum, förrän hon inkallade den tjenaren, hvilken hon förut anförtrott bevakandet af Alick Campbell, och sände honom skyndsanit bort med ett nytt uppdrag. Efter en sjerdedels timma kom tjenaren tillbaka och anmälde att lairden af Glaschelles ännu icke återvändt till sin boting. -Så vänta på honom i hans hus till dess han kommer, sade hon till tjenaren, och bringa mig sedan de af mig begärda upplysningarne. Men du Megvände hon sig till sin kammarjungfru, kan gå till hvila, jag behöfver icke mera din tjenst. Med feberaklig oro gick hon nu fram och tillbaka i sitt rum och räknade hvarje qvart, utan att tiden ville gå hastigare derföre. Ändtligen mot morgonen hördes skyndsamma steg uppföre trappan, och hon öppnade häftigt dörren för att kalla in den väntade tjenaren; men det var icke han, utan lairden af Glaschelles sjelf. Lefver han, eller är han död? ropade honom den gemla ladyn häftigt till mötes.