ett eller annat blad unter rubriken Sjelfmord. Några betraktade med medlidsamhet den wackre uns ge mannen, fom af och till strök fitt blonda hår från pannan, utefter hwilken kallswetten perlade, medan de flesta förblefwo likgiltiga. Endast en ung dame, fom ftod i en af grupperna i salen emellan ett äldre par, wände hwarje ögonblick sitt hufwud i riktningen af den pasfionerare spelaren och röjde en oro, som jag icke kunde låta bli att sätta i förbindelse med den unge mannens otur. Ett par gånger gjorde Hon liksom försök att när ma fig honom men tilltalares i detsamma af den äldre mannen och ftod få stilla. En syster fan vet ide wara, ty då hare hon utan widare gått fram till ren olycklige; alltjå intresserar hon fig på nå got annat sätt för honom, täntte jag wirare, eller oc kanhända känner hon honom alls ide perfontis gen, war min sista tanke, då jag såg de omtalta perfonerna lemna salen och den unga damen kasta en fång genomträngande blid på mig. Den unge mannen hade endast ett par gultstycken qwar, och då jag war lika nöjd att fe hans slutliga förtwif lan, gick jag också min mig. (Forts.) Ofwanstående berättelse, hwars slut wi i nästa nummer ffola meddela, är hemtad ur Robert Watts resenotiser Jgjennem Curopa, fom för mirmwarande metdelas i det danska Dagblarets följe tong. En dansk, en ryss, en engelsman och en fransman råkades mid en fjö i öfra Jtalien. Wir dret förbjöd dem att göra utflykter och de beslöto rerföre att fördrifwa tiden med att hwar för sig föredraga en berättelse ur deras lif. Den ofwan reproducerade är af ryssen.