Landsorten. J Sölvesborg synes man mycket tänka på sin dödlighet och har derföre uppfört ett 8,000 rdrs grafkapell. Gentilt skall det wara, och då man lefwat gentilt och hederligt, bör man också heders ligt begrafwas. Så tänkte de wälwisa; hwaremot nägra andra tyckte, att en stad, som ej har råd att bestå fig mera än 40 tranlyktor, Sölvesborgåposten och dess oljelena sken oberäknade, i upplydningens tjenst, ide bort wräka 8,000 rdr på ett grafkapell, hwilket nu står fom ett hånande grin emot den lilla staden. Som kapellet aldrig lärer begagnas, föreslog en spefågel nyligen att det borde anwändas till waktjtuga för en lintorkning å fyr: kogårren. Öfwerläggning hos stadsfullmägtige öfwer detta wigtiga förslag förhindrades dock af owäntade bekymmer, som plötsligt yppades inom staden. Det fanns nemligen en enka — och Gud wälsiane enkan! — som en dag löste på pungen och skänkte staden en likwagn, hwilken under flera år warit en Charons färja för mången ansedd Kristianstadsbo och nu i inköp kostat mera än 100 ror. En så stor ära för staden skulle naturligt wis gentilt beswaras, och så uppstodo bekymmer för att få en plats, fom anstod den gamle Krir stianstadsboen, på hwilken fordom warit måladt trumpetande kyrkenglar i parti. Några ansågo, att man å kyrkogården borde bygga ännu ett 8,000 rdrs kapell, fom kunde inrymma wagnen, andra åter föreslogo endast ett ffyl bakom det redan byggda. Men så föreslog en annan, att wagnen borde få fin plats i det redan byggda kapellet — och få står nu frågan för tillfället, lika spänd fom någonsin frågan om påfwen bör wara i Rom etter förwisas till Sibirien.