Närwarande: woro äfwen provincialläkaren dr Or: tengren och såsom konsistoriiombud kyrkoherden Swensson. L. fick till en början redogöra för fina lefnadsomständigheter, hwilken redogörelse i tet när: maste öfwerensstämde med hwad han redan mid de förra undersökningarna uppgifwit. Med ven mör dade Lyfen hate han blifwit bekant i skolan i Be nersborg, ver han lärt med honom, och war Pyfen 5 år yngre än L. L. war 58 år gammal då han flyttade till Silbodal, dittills hare han tjenstgjort fom skolmästare och adjunkt, men på inkomsterna häraf och på arrendet af ett fjerdedels hemman has re han unter denna tid famlat fig, enligt egen upps gift, en liten förmögenhet af 9,500 rdr, Pwarförz utan han gifmit fina låda söner en ganska kostsam uppfostran. Genom hertabref, instruktioner m. m. hade han ifrigt arbetat emot frogrörelsen inom sitt pastorat och derigenom fått de förföljare, han oms nämnt. Efter tessa och några andra upplysnins gar fick L. afträda och m:ll Ågren infördes. På de frågor domaren framställde till henne swarade hon, att hon warit befant med L. i 30 år, att hon aldrig stått i annat förhållande till L. än såsom en wän, hwars synnerliga förtroende hon haft; att mid hennes farbroders rör är 1840 inga före giftningssymptomer hos honom warit märkbara; att L. warit en mycket god menniska, alltid mycket munter ech glad utom under de sista åren; att hon innehaft gift redan i fin farbroders hus för freas turen; att hon för fem a fer år sedan köpt gift af en westgöthe, hwilket hon begagnat mot flugor och råttor; att den qvantitet hon köpte utgjordes af en flaska 2 tum hög och 1 tum diameter samt att hon haft det inlåst i en byrå, der ingen kunde komma åt det. Hon hade aldrig misstäntt att nå gon kunnat taga af giftet. Om Fyfen berättare bon att han warit särteles osuygg och till följe deraf swår att wara tillsammans med, men hon hade aldrig märkt att han i öfrigt war beswärlig för L. Hon kunde ej påminna fig huruwita L. re sista ragarna Lyfen lefre särskildt sysslat något med den mjölk, i hwilken Lyjdn bibringades giftet. As aren afträdde och Lindbäck infördes ånyo. Han widhöll de uppgifna motiven till de begängna brotten. Gift hare han erhållit såwäl genom afffraps ning af tallrickar, på hwilka ret warit utlagdt för flugor, fom i mille Ågrens gömmor. J de sernare hade han i ett papper öfwerkommit twenne bitar af samma storlek som ett par stora nötter. J flutet af 1862 hare han fattat bejlut att afdagataga te fattiga. Daniel Andersson blef vå det utsedda offret. I Kristiania hade han 1864 förgäfwes försökt att få köpa bläsyra, jom skall wara Tlindris gare samt rödar hastigare, och då är det förr ers pedieradt. Wid nattwarrens gifwande hade han med fig en mindre flafta med förgiftadt innehåll, hwaraf Han hällde några droppar i kalken, o. s. w. Härefter fingo Lyjens arfwingar, för hwilka bes mwafuiniskomtrollören Lendahl uppträdre såsom oms bnd, afgifwa fina påståenden. Utrymmet nödgar of till nästa nummer uppskjuta fortsåttningen. Ur A. B. meddela wi följans ae skildring af de båda hufwudpersonernas uppträdande. L. war klädd i en mörk, åtsittande ända upp till halsen igenknäppt ytterrock, samt framträdde i 13 och halft smygande i framåtlutande ställning, hållande händerna i kors framför sig. Hela hans person gjorde ett widrigt intryck, då man tände hwilken förhärdad bof dolde jig under denna ffens heliga och kristligt ödmjuka yta. Det gulbleka ansigtet liknade en mask. Ej en enda muskel rörde sig deri, och ögonen stodo alldeles stilla under ve halft tillslutna ögonlocken, ehuru han blickade rakt framför fig. Han har ett egendomligt utfeente, fom man ej glömmer få lätt, då man eu gång fett Honom. Något förtroende kan denna fal ffa, hala uppsyn alldrig ingifwa, ty det ligger någonting ytterst lömskt deri, liksom i hela hans hållning. På högra tinningen hare han en ftörre ffrå ma. — För öfrigt torre det wara öfwerflödigt att närmare beskrifwa hans utscende, då detta en gång förut skett unter redogörelsen för ransakning med honom. Till en början fick han stå, men tilläts sedermera på begäran sätta fig. Unter ve 7 tim mar fom ransakningen warade, wisade han ejmin: sta mattighet eller slapphet, och tet stereotypa draget i hans ansigte förblef oföränderligt, med une dontag af ett par tillfällen, då under rättförhandlingarnes gång liksom en ljusning for öfwer ret: samma, när eft par wittnen hörres om huru han tillsändt fattiga i församlingens mat och kläder. Mamsell Ägren sörekallades jemte honem samt fick intaga sitt rum på wittnenas sida. Hon är ett äldre fruntimmer, tandlös och skrynklig; men hela hennes utscende röjer myckcu besinning, flughet och warsamhet. De tunna hårdt tillknipna kipparne samt klara och skarpa ögonen tyda på härdhot och mucen Bäsfjofvst AA fF:: ..